Skolan är rädd för kritik

Läste i Barometern/OT om en kvinna som blivit hotad med böter av skolförvaltningen i Mönsterås.

Hon anklagades för att ha orsakat att hennes barn inte infann sig i skolan eftersom hon framfört kritik mot skolan. Kvinnan har onekligen hamnat i en förskräckligt kafkaliknande situation och man kan inte annat än att känna genuint medlidande. 

Hur skolförvaltningen lyckats föra i bevis att mamman kritiserat skolan inför barnet framgår inte. Kvinnans rättssäkerhet framstår som undermålig. Dessutom finns det väl ingenting i skollagen som säger att föräldrar inte får kritisera eller diskutera skolan med sina barn. Det vore ju fruktansvärt om barnen inte får lära sig kritiskt tänkande. Jag tror det står i skolverkets direktiv att ungarna ska lära sig kritiskt tänkande. Är skolan undantagen detta?

Om skolan gör sitt jobb och sätter in det stöd som varje elev behöver, så behöver skolan inte vara rädd för kritik. I själva verket är det uppenbart att kvinnan på goda grunder har kritiserat skolan för att den inte gett barnet det stöd som behövs för sin skolgång. Åtgärdsplanen höll inte måttet, enligt mamman. Men istället för att tillstå det, så angriper kommunen den redan utsatta familjen. Det där känns igen. Jag är inte förvånad. Den här kommunen gör allt för att tysta kritiker, och vänder det emot föräldrarna.

Av tidningens citat verkar kvinnan dessutom kunna skriva välformulerat. Hon verkar inte vara någon man sätter sig på. Då blir kommunen än mer rädd.

Givetvis ska skolplikten respekteras och ibland håller sig barn borta från skolan på rent ofog. Men det kan uppstå situationer i en skola där barnet av helt legitima skäl inte anser sig kunna vistas där. Om då föräldrarna har gjort vad de kan, så är det skolans ansvar att sätta in de åtgärder som motsvarar behovet.

Vi såg oss en gång nödgade att med omedelbar verkan ta vårt barn ut ur barnomsorgen/fritids, men den verksamheten är ju frivillig. Sedan har det funnits perioder där det inte har varit självklart att skolan kunnat garantera barnets säkerhet, men vi har trots allt valt att respektera skolplikten. Men självklart finns det en gräns även där. Hoppas vi slipper närma oss den gränsen. Utmaningen som förälder är att förmedla en positiv syn på utbildning och flit, samtidigt som man för vidare en sund kritisk inställning till överheten och de aspekter av svensk skola som inte fungerar. Det går förstås. Mönsterås skolor måste bli betydligt bättre på att lyssna på föräldrarna som känner sina barn bäst.