Att överleva skoltiden själsligt

Sommarlovet hägrar. Jag kan inte minnas annat än att jag älskade sommarloven som barn.

Nog kunde man önska att de stackars barnen slapp återvända efter sommaren. Orsaken är ingen nedvärdering av kunskaper. Tvärtom. För inte är det kunskaper och bildning som premieras i den svenska skolan. Det är helt andra saker som att göra läxor, ta för sig muntligt och jobba snabbt och hetsigt på lektionerna. Svada och stress med andra ord. Den enda personlighetstyp som torde gynnas av detta fokus torde vara klipparna och psykopaterna.

Nej, jag dissar inte en hel lärarkår. Där finns många som gör ett bra jobb utifrån de villkor som nu råder. Vissa av lärarna skulle emellertid behöva utbildning i psykologi. Ibland får barnen nedvärderande kritik, trots att barnens brister i de flesta fall beror på att de inte får det stöd de behöver under lektionerna. Eller att de har personligheter som faller utanför de just nu rådande mallarna. Detta skapar en känsla av vanmakt hos barnen, samtidigt som de får avsmak för ämnet. 

Det räcker med några få lärare som agerar på det sättet så skadar det både barnens välmående och lärarkårens anseende.

Så sommarlovet är högst välkommet. Barn behöver vila från skolan. Komma bort från många gånger destruktiva värderingar. Sommaren är i själva verket en utmärkt tid och ett gyllene tillfälle för barnen att verkligen bli förankrade i sunda värderingar. Värderingar som är livsnödvändiga för att överleva skoltiden själsligt.