Mer Mönsterås framöver

Har tröttnat på bloggens fokus på min vikt och hälsa. Viktprojektet är i princip avslutat och jag skrev mest om det för att sätta lite press på mig själv. Hälsoproblemen i övrigt känns bara trist att rapportera om. Tror jag ska skriva mer om Mönsterås framöver. Inget mer om sjukor efter det här inlägget alltså. Hoppas kunna hålla löftet.

Försöker leva så normalt som möjligt trots smärtor. Har hög smärttålighet, men man blir trött av molandet. Igår slumrade jag till när jag återgav en berättelse högt ur huvudet hemma. Enligt säkra uppgifter hade jag uppenbarligen fortsatt att berätta utan jag var medveten om det. Konstigt. Att spontansomna under högläsning var något nytt.

Känslan när det någon gång släpper är underbar. Förstår till fullo människor som tar droger för att lindra smärtan. Man får väga för och emot för livskvalitet. Nej, jag förespråkar verkligen inte droger, men uttrycker min respekt för lidande människor som i desperation söker smärtlindring. Vet inte vad jag har – kanske prostatit, kanske njurgrus. Har förstås ljumskbråck också, men det borde inte leda till så täta toalettbesök. Inga bakterier i urinen enligt första provet i alla fall. Normal sänka. Det börjar så bra varje dag utan smärta, men så kommer det krypande under förmiddagen. Ofta ger det vika framåt senkvällen. I regel lättar det när jag promenerar, även om bråcket blir tydligare då.

Ska väl lyfta fram de positiva nyheterna. Mitt blodsocker fortsätter vara på helt normala nivåer utan medicinering. Efter en måltid hade jag 7,2 (normalt 5-9) och några timmar efteråt 4,2 (normalt 4-6). Håller mig alltså inom gränserna med god marginal. Målsättningen för en diabetiker brukar vara att hålla sig under 10.

Borde egentligen inte skriva om sjukdomar. Ju mindre man tänker på dem, desto bättre brukar man må. Vill inte låta eländet få makt över mina tankar och mina känslor. Så jag åker till jobbet, fixar med allt så gott jag kan och redigerar min deckare.

Jobbar verkligen med språket i deckaren. Vill få in den spänst som nu saknas. Skulle så gärna vilja ha talang för det skönlitterära, men är så sällsynt torr. Å andra sidan kan den kanske ha ett värde ändå. Det är nog inte så ofta som skönlitterära handlingar utspelar sig i Mönsterås. Har Mönsterås överhuvudtaget figurerat som huvudort i ett sådant sammanhang tidigare? Ska försöka ta reda på det. Krönikespelet Timglaset utspelade ju sig vid Kronobäcks kloster.

Intrigen är absurd och tillspetsad och det är så jag vill ha det. Socialrealism är definitivt inget för mig. Den som söker realism och trovärdighet lär bli irriterad. Den som däremot har känsla för livets absurditeter och tillfälligheter kanske har större acceptans.

Nog om det. Allt har sin tid.