Ett år sedan...

Det har nu gått ett år sedan vi som familj utsattes för kommunens övergrepp utifrån falska anklagelser. Resan har därefter varit svår och lång. Men vi vann och bevarade både värdighet och integritet. Vi låter inga sätta sig på oss, även om vi mött mycket förmynderi och översitteri från kommunens sida. Inte ens en ursäkt har vi fått. Snarare nya oförskämdheter när vi har påtalat att vi aldrig kommer att acceptera eller visa förståelse för det vi utsattes för. De verkar inte vana att möta föräldrar med just integritet som kan tala för sig. Vi vek aldrig ner oss och det känns skönt att föra vidare den attityden till nya generationer.

Vi hade rätt hela tiden. Det var inte oss föräldrar som det var fel på. Efter lång väntetid har nu Landstinget gjort sitt. Det tog ett år innan vi fick de mediciner vi ville ha redan i augusti 2014. Resultatet av kemin är anmärkningsvärd. Om problemen tidigare var på nivå 100, är de idag nere på 10. Vissa enstaka bakslag har vi råkat ut för, men vi håller på att få en harmoni som vi inte haft på länge länge. Visserligen gjorde kommunen sitt bästa för att sabotera, men vi har idag nått ett läge som vi kämpat oss till alldeles själva. Synd bara att det skulle ta så länge innan vi fick gehör för det vi var relativt säkra på.

Så vad har vi då lärt oss av denna process.

1. Tro inte att myndigheter vill hjälpa. De är i regel befolkade av maktmänniskor som lurat sig själva att tro att de gör goda gärningar. Oftast stjälper de familjer och gör saker värre. Allt du har hört om hur de jobbar är sant. Det är misstänksamhet och överförmynderi. Något samarbete med BUP finns inte. 

2. BUP befolkas av betydligt trevligare människor som i regel vill hjälpa, men lider av en ytterst ansträngd ekonomi. Köerna är orimliga. Du måste tjata och ligga på om något ska hända. Ge inte upp om du anar att mediciner kan hjälpa. För oss blev det räddningen.

3. Att leva så utsatt som vi har gjort under lång tid bryter givetvis ner och gör att man lever på hög stressnivå. Samtidigt blir man paradoxalt nog starkare. Jämfört med ett och ett halvt år sedan är jag idag tröttare, men också enormt mycket starkare mentalt. 

4. Var beredd på bakslag. Även när det blivit bättre, blir det alltid bakslag, vilket kan vara jobbigt mentalt om man inte är förberedd.

5. För att orka gå igenom det vi har gått igenom, måste man stå stadigt på en stabil värdegrund. Också viktigt att försöka göra något vid sidan om, ha ett projekt, så att man inte helt drunknar i problemen.