26 februari 2017

Fastan

På onsdag börjar fastan, men jag tänkte starta redan i morgon. Som diabetiker blir det ändå så ingen fest dagarna före. Fastan innebär för mig en tid av fokusering. Fokusering på Gud och bönen och det andra som man tycker är väsentligt i livet. Det innebär också att jag avstår en del mat och dricker ett glas vin istället för två. Visst blir det en del hungerkänslor, särskilt första dagarna, men paradoxalt nog infinner sig ganska snart en frihetskänsla och vanligtvis blir man också effektivare i det man gör. I bästa fall ser man allt man inte behöver, och det andra behöver.

I det sekulariserade Sverige kan en del tycka man är konstig som på något sätt följer med i kyrkoåret. Det betraktas nästan som tecken på religiös extremism. Man ska emellertid komma ihåg att merparten av alla som tar sin tro på allvar är ytterst beskedliga människor. De allra flesta brott mot mänskligheten vi känner till har begåtts i kommunismens namn, det vill säga en ateistisk ideologi.

1 kommentar:

Bert sa...

Ang kommunismen som blodtörstig ideologi. Minns att kommunisten och Sovjetledaren Josef Stalin var prästutbildad, han studerade under fem år vid kyrkskolan i Gori därefter tre år vid Teologiska seminariet i Tiflis. J Stalins starkt religiöst påverkade skoltid hade ett enormt inflytande på hans personliga utveckling under resten av hans liv. Där vid det teologiska seminariet i Tiflis beskrivs atmosfären ha varit präglad av "upplysningsfientlighet", "hyckleri" och inbördes "angiveri", denna genom årtusendena alltid förekommande konspiratoriska religiösa atmosfär fick eleverna exv Josef Stalin att bli förslagna och påhittiga samtidigt som de blev "dogmatiska" och "intoleranta".

Alltså, med ledning av ovanstående text finner man att det värsta som kan drabba mänskligheten är religiöst utbildade å sinnade personer som dessutom eftersträvar världslig å materiell makt.