3 mars 2017

Fredag - tankar om träd

En del, jag också, är oroliga att den stora eken nere vid det numera rivna Solhem ska fällas. Det får vi verkligen inte hoppas. Eken är en viktig symbol som binder samman generationer och olika tider. Den fanns där på Jakob Johanssons tid då det låg en gård på platsen, den fanns där när ungdomarna samlades på fritidsgården och låt den nu finnas som en fin symbolik för generationsmöten när nu det nya huset med kombinerad förskola och äldreboende ska byggas. 

Enligt information från säkra källor är två av de tre ekarna på platsen skyddade i detaljplanen, men inte den här största. Just nu ser det dock ut som om den skulle klara sig eftersom man försökt planera in de nya husen så att den ska kunna vara kvar.

Den stora eken vid Solhem. (Foto. A Mattila)

Också viktigt att en av Mönsterås sista alléer får vara kvar bredvid Prästkullen, även om man ska bygga nya bostäder på tomten.

Allén vid gamla prästgården. (Foto: A Mattila)

Man kan också passa på att plantera om allén ute vid Älgerum. Kan bli oerhört fint på sikt.



Varför bryr sig då en historiker om träd? Helt enkelt därför att de utgör en väsentlig del av vårt natur- och kulturarv. Träd har betytt oerhört mycket för både landet och enskilda. Inte minst ekar var i historisk tid viktiga för kronan när man skulle bygga krigsskepp. Men vem har inte minnen kopplade till träd, för egen del mest som klätterträd. 

Som medlem i Stranda hembygdsförening kan det ju dessutom finnas en poäng med att leva efter stadgarna där det står att föreningens syfte är att "rädda och väcka intresse för hembygdens nedärvda natur- och kulturvärden”.

Därutöver är träd och alléer ett viktigt inslag i stadsbilden. De bidrar på alla sätt till en bättre miljö och en större attraktionskraft både för infödda och turister.

Sedan var det förstås synd att man rev den vackra villan bredvid Solhem. Tror inte ens man räddade de gamla fina kakelugnarna som fanns i huset. Illa.

Den vackra villan bredvid Solhem som revs. (Foto: A Mattila)

Vackra kakelugnar som strök med. (Foto: A Mattila)

Såg att kommunen gått med över 60 miljoner plus och att kommentaren är att ”de kan vara bra att ha i framtiden”. Nej, de behövs nu. Just nu är det barn som inte får stöd i skolorna, just nu är det stressad personal på äldreboenden och i hemtjänst. Om jag vann 60 miljoner och människor i min omgivning saknar mat och kläder så säger jag förstås inte att pengarna blir bra att ha i framtiden. ”men det är ju en engångssumma och kan inte föras in i löpande budget”, säger då en del. Men Mönsterås kommun går varje år med minst 20-30 miljoner i överskott, så att föra in 20 miljoner i budgeten skulle vara tämligen riskfritt.

Frisbeegolfbanan på Muddern (som även figurerar i min bok med samma namn) verkar inte skötas ordentligt och är nu hotad. Det skulle kosta 40 000 kr att hålla den i skick. Allt beror förstås på om den överhuvudtaget används. Jag brukar försvara särintressen för den kulturella bredden, men det finns förstås gränser. Men visst vore det fint om Muddern kunde användas till något vettigt, utöver pulkabacken.


Nu tar jag helg och det blir förhoppningsvis en hel del skrivande. När helgen är slut hoppas jag vara helt färdig med kapitel 1-5. Vänder och vrider på meningar och ord för att få flyt i texten. Det lyckas inte, så jag får nog resignera och istället inse att det stolpiga akademiska språket är min ton. Kanske blir unikt i sin träighet.

Ikväll blir det dock På Spåret. Förra veckan menade alla deltagare på fullt allvar att Gustav IV Adolf var en Bernadotte. Och de ska väl tillhöra någon slags kulturelit. Men det är kanske inte konstigare än att jag aldrig lyckades trimma min moped. Trevlig helg!


1 kommentar:

Lars Nygren sa...

Jag måste hålla med dig ännu en gång. Träd skall man vara försiktig med. Med hjälp av ett tveksamt beslut och en motorsåg ligger snart en gammal ek på marken Ingen större konst. Det är betydligt svårare att få tillbaka en likvärdig om man ångrar sig. Allén vid prästgården har jag berört tidigare. Den skall naturligtvis vara kvar. I nuvarande skick. Ingen klåfingrig hamling och stympning.