Var dag har nog av sin egen plåga. Tror det var Jesus själv
som sa dessa ord. Ändå är det nog kristna syskon som suckar mest på mig när jag
lyfter fram den sidan av alla dessa dagar som kommer och går. Men jag är förstås tacksam
för alla dagar. Man kan inte vara otacksam för att varje dag innehåller något
plågsamt och Jesus har aldrig gjort mig något ont. Det är livets villkor. Sedan kan bördorna skifta och vara olika tunga
olika faser i livet. I och med att jag fick bära tunga bördor redan i min
ungdoms dagar, så har jag klarat betongblocken som vuxen.
I morgon, torsdag, ska jag hålla föredrag i Ålems
församlingshem klockan 18.30 på temat ”Från hospital till hemtjänst. Omsorg och
omvårdnad under 1000 år” med lokala exempel från Ålem med omnejd. Det blir ett
sant nöje. Gratis har jag hört.
Hälsar ibland på människor jag möter ute. Förutom människor
jag känner blir det mest på äldre. Det tycker jag hör till. Ibland får jag bara
en blängande blick tillbaka. Munnen knips ihop så att läpparna blir ett smalt
streck. Syrligt. Missbelåtet. Nå, jag har ju inte levt hennes liv.
Ibland hälsar främlingar på mig. Kanske har de varit på
något föredrag. Ungdomar brukar hälsa. Kanske har deras skolklass besökt
hembygdsgården. Ibland missar jag att hälsa eftersom jag i affärer är så
fokuserad på att komma ut därifrån så snabbt som möjligt. Men min grundprincip
är att man ska visa hyfs och hälsa, såvida man inte har fobi eller lider av en
extrem blyghet.
Norsk visa är vital.
Norsk visa är vital.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar