Hellre ogräs i trädgården än ogräs i själen

Under årens lopp har man ju hört en del. Dels att man inte ska skriva så öppet om allt. Dels att jag ska bli mer öppen och social.

Visst är det förunderligt att det alltid är andra som vet bäst hur livet ska hanteras. Alltid andra som är kloka och vet när man ska tiga respektive tala. Alltid andra som vet när man gör rätt eller fel. Alla besitter uppenbarligen spetskompetens på mitt liv utom just jag.

Slutsatsen jag har dragit är att jag alltid ska välja min egen väg. Att lyssna in 10-20 olika råd med motstridiga budskap är bara förvirrande. Förstår Bibelns profeter som drog sig undan i ensamhet för att lyssna in utan störningsmoment.

Särskilt om man bor på en mindre ort som Mönsterås måste man tillförskansa sig förmågan att gå rakt fram med huvudet högt. Folk snackar om allt. Har man barn med sk funktionshinder så sladdras det om det, då det givetvis leder till ett väldigt ”onormalt” liv med återkommande incidenter. Förutom ett vardagsliv, som de flesta inte ens kan föreställa sig, så bryter ju alla kontakter med skola, BUP och försäkringskassa ner krafterna på ett sätt få kan ana. Så där har ju folk lite att skvallra om.

Allt det där gör ju att man kanske inte alltid orkar sköta sådant som för andra är vardagsrutiner. Energin finns helt enkelt inte alltid för biltvätt, trädgårdsskötsel eller att ens gå och klippa sig. De gånger min fru eller jag lämnar hemmet ensamma är det alltid med en klump i magen att ”måtte nu inget gå snett där hemma när jag är iväg”. Så det där biobesöket eller den där fotbollsmatchen är givetvis aldrig 100% avkoppling.

Snart börjar skolan, och som förälder är man förstås splittrad. Läs gärna denna artikel i Aftonbladet.

Så hur överlever man när man aldrig kan koppla av och alltid måste kämpa med skola, sjukvård och myndigheter? I en mening gör man inte det. Man formas till någon annan. Man får en hård panna. Man stänger av intryck. I första hand stänger man av vad andra tycker och tänker. Problemet är att man ibland stänger av även andra intryck. Är man inte vaksam förlorar man förmågan att ta in livets goda sidor. Du går i skogen och tänker på alla problem och du hör inte fågelsången och du ser inte landskapets skönhet. Du blir med tiden avtrubbad.

Därför tvingar vi oss i min familj att göra vissa saker. Det kan handla om bio, fotboll, promenader, utflykter till historiska platser, lyssna på föredrag, läsa böcker och skriva. För att inte helt stagnera går det definitivt före att klippa gräset i trädgården. Hellre ogräs där än ogräs i själen.