12 januari 2018

Graceland

Om man möter livet naket och realistiskt utan terapeutiska glasögon så blir det också enklare att hantera. Eller...enklare blir det ju inte, men mer äkta. Det kan ha ett värde. Folk verkar tro att jag går omkring och mår dåligt hela tiden och har en mörk livssyn. Så är det inte alls. Jag har givetvis haft perioder då det stormat rejält men jag har nästan alltid gått rakt igenom stormarna, ibland rena tornados. Självklart inte utan att få skador (söker man inte skydd får man skador), men ändå. Jag har överlevt med hyfsat bevarat lugn. Nej, jag tillhör dem som är oerhört tacksam för livet trots en tillvaro i evig skuggsida. Livet är bara nåd. En gåva.

Vi har skaffat två nya katter och det betyder en hel del. Katterna hade en tuff start på sina liv och det känns fint att få ge dem ett hem. Katter symboliserar också något jag alltid har värderat högt. Ett slags okuvat frisinne.




En vänsterpartist blev Sverigedemokrat i Mönsterås. Ser man politiken som en linje från höger till vänster kan det te sig underligt. Betraktar du istället politiken som en cirkel så möts ytterligheterna. Dessutom finns flera konkreta likheter mellan partierna. Båda partierna representerar något slags statligt förmynderi. Båda vill från centralt håll lägga sig i människors liv genom en stark statsmakt. Vänsterpartiet vill lägga sig i hur vi tänker, fördela våra ägodelar som de vill, straffa dem som inte tänker enligt den socialistiska läran. SD vill styra kulturlivet, styra media, köra ut folk från landet och fostra folket i nationalistisk anda. Båda starka EU-motståndare och rysslandskramare (till vissa delar i alla fall). Här finns flera likheter som gör att steget inte blev så långt. Men Gud bevare oss för den sortens förmynderi vare sig den kommer i socialistisk eller nationalistisk skepnad. Staten bör i princip bara ägna sig åt skatter, försvar, viss infrastruktur och omsorg om samhällets svaga. Staten skall inte fostra oss, vare sig i religion, socialism, feminism eller i nationalism. Mina föräldrar var/är socialdemokrater och de höll alltid rent åt vänster. På samma sätt borde dagens arbetarrörelse hålla rent åt höger.

Annars är det för många dikotomier i Sverige. Antingen höger eller vänster. Hög- eller lågkultur. Underhållning eller seriöst. Detta kan göra mig så oerhört trött. Alla dessa låsningar och murar.

Trots att livet är på allvar ska man aldrig börja se ner på det triviala. På nörderiet. Jag samlar, förutom på ungdomsböcker, på deckare med anknytning till länet. Häromdagen fick jag dessa av pseudonymen Måns Ripa. Underbart!



Alvar som är en slags huvudkaraktär i mina deckare bor på Pionjärgatan 8. Nedan ser vi när huset byggdes.


Nu går jag in i helgen med gott mod. Tacksam för det som blivit mig givet. Två glas vin? Ja nästan alltid på fredagar. Alltid retar det någon. Om inte annat djävulen.

Veckans låt: The Bible - Graceland. Smithsångande pop av hög klass. Minns att jag fick importera den singeln och ett par LP-skivor.



Inga kommentarer: