Fotboll är inte för de perfekta

Med anledning av det tjafs som ibland uppstår på fotbollsplaner och de besynnerliga lösningar som en del har på problemet, så ska jag skriva några korta rader om det som egentligen inte skulle behöva sägas – fotboll är inte för de perfekta.

Alla som följt mina fotbollsinlägg vet att jag inte gillar för mycket ”tjafs” med domarna. Det är meningslöst och drabbar bara laget. Jag har påtalat det flera gånger så ingen behöver tveka om min åsikt. Självklart måste laget jobba med den biten.

Men med det sagt så måste det sägas att fotboll inte är för de perfekta. Alla kan inte vara stöpta i samma form. I fotbollsfamiljen finns alla sorters människor och så måste det få vara. Där finns människor med olika livshistorier, olika bakgrunder, olika temperament. Där finns alltifrån medelsvenssons till udda excentriker. Blyga kollektivistiska lagspelare och utåtagerande individualister. Där finns människor som kommer från krigshärdar. Där finns människor som växt upp i trygga villaområden. Där finns ateister, muslimer, kristna och ja gud vet allt. Där finns alltifrån vänsterpartister till sverigedemokrater.

Alla ska rymmas i denna familj. Fotbollen är därmed, trots tjafs ibland, något som samhället i övrigt borde lära av. Människor så totalt olika gör något tillsammans och faktum är att det oftast blir riktigt bra.

Så lösningen när det blir irriterat, skränigt och tjafsigt kan aldrig vara att vissa spelare ska lyftas ut ur fotbollsfamiljen, som någon föreslog på förra matchen jag bevistade. Det är just där de hör hemma. I en familj av icke-perfekta. Där lite i utkanten finns även jag, kanske den tokigaste av oss alla.