Äntligen har jag blivit normen

För många innebär den härjande farsoten stora omställningar. Man kanske tvingas sitta hemma och isolera sig på ett sätt som man inte alls är van vid. För egen del har jag inga problem med det. För första gången i mitt liv är det jag som asocial och introvert som är normen. Jag har alltid något att pyssla med - skriva, spela in föredrag och läsa. De enda gångerna jag lämnar huset är när jag en gång i veckan handlar åt min gamla mor och när jag tar min dagliga promenad.

Budskapet från FHM skiftar från dag till dag, så man får hitta en egen strategi som fungerar. En strategi som är betydligt strängare än den som FHM har. Jag har slutat se den dagliga presskonferensen. De vränger orden så att de ska kunna hålla fast vid sin strategi med jämförelsevis liberala åtgärder. Problemet är att allt för många inte följer rekommendationer. Ett öppet samhälle gör att smittan letar sig in överallt. Tyvärr. Det finns också en livsfarlig ödestro som går ut på att alla måste få smittan förr eller senare. Så är det givetvis inte. Jag är själv, med min diabetes, i en riskgrupp och min enda strategi är att klara mig till vaccinet kommer och sedan vaccinera mig varje år som man gör med influensan.

Såg att Boris av Storbritannien blivit svårt sjuk. En del jämför honom med Trump. Det är djupt orättvist. Boris är en mycket bildad premiärminister. Det får man ge honom oavsett vad man tycker om hans politik.

Någon tyckte jag skulle börja ta betalt för de digitala föredrag jag lägger ut. Jag förstår tanken - vi som jobbar med kultur ska självklart under normala omständigheter ta betalt för det vi gör - men nix. Inte just nu. Och någon swishtiggare tänker jag inte bli.