Musikaliska hågkomster

I min ungdom så förväntades man vara synthare eller hårdrockare. Om man nu inte råkade vara frikyrklig för då var det ok att vara lite inne på funk och soul också. Det handlade förstås inte bara om musik, utan om att bli socialt accepterad i olika ungdomsgrupperingar. Lyckligtvis var jag asocial redan då, så jag behövde inte bry mig om det. Jag minns att jag brukade skicka förinspelade kassetter med min favoritmusik till vänner och bekanta. Varför jag gjorde det vet jag inte, men det fanns väl en upptäckarglädje i musiken som jag ville dela med mig av. Det var kanske egoistiskt för de flesta visade inget som helst intresse för min ”konstiga” musik.

Jag är tacksam att jag aldrig gick i de där genrefällorna. Visst har jag musikaliska favoriter, men jag har alltid lyssnat brett, vilket har berikat de musikaliska upplevelserna enormt.

Visst lyssnade jag mycket på indie på 80-talet, innan indie blev lika förutsägbar och strömlinjeformad som mainstreammusiken som spelas på radio varje dag. Men det hindrade inte att jag lyssnade även på kända grupper och artister som Dire straits, Robert Palmer, Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Ratata och många andra. Även synth OCH hårdrock kunde emellanåt inhandlas.

De flesta musikaliska intrycken kom via radioprogram som Rockdepartementet och Lilla Bommen (senare bara Bommen). Varje torsdag och söndag satt jag klistrad framför radion. Det var riktiga högtidsstunder.

Skivor införskaffades främst i den skivbutik som låg i Domushusets källare i Kalmar. Den hade det mesta, även udda importskivor och maxisinglar där man ofta fick den där tredje låten på B-sidan som sedan aldrig dök upp på någon LP. När jag senare flyttade till Växjö var det i Uffes källare man hittade det mesta.

En del festivaler blev det också. Hultsfred och Roskilde var något man såg fram emot varje år. Roskilde var på ett sätt lugnare. Vi brukade parkera bilen nära Hells Angels område. Då fick man vara ifred. Sedan var det mer hasch i Roskilde och jag tror det gjorde folk mer slöa än aggressiva. I Hultsfred var publiken yngre och fyllan utbredd. Många hade definitivt inte där att göra. De var knappast där för musiken i alla fall. Allra lugnast var Oknöfestivalen. Där såg man sällan någon som misskötte sig, om ens någonsin.

Kring år 2000 upptäckte jag en helt ny musikalisk värld – folkmusiken. Där finns hur mycket som helst. Gamla texter och melodier och fina arrangemang. Älskar också gamla psalmer. De har så vackert eller mustigt språk som går rakt in i själen.

Annars upptäcker jag allt mer sällan ny musik som jag verkligen älskar, detta trots att musik numera är så lätt att hitta digitalt. Det är som om melodier och harmonier inte är det som premieras längre.

Att nämna bästa skivan i samlingen är i det närmaste omöjligt. De har betytt olika mycket i olika tider. Vissa skivor med Talking heads, The Smiths och David Sylvian lär nog alltid hamna på topp 10-listan. Bästa konserten är också svår att utse. Första stora konserten med Dire straits var förstås en stor upplevelse. Det var ju dessutom ett band som alltid var flera gånger bättre live. Andra fina minnen är Lloyd Cole, Go-Betweens, Van Morrison, Sator och Happy dead men. På hemmaplan MBB och The Quill.

Har kvar att upptäcka dansbandsmusik och mycket klassiskt (även om jag har en del klassisk gitarrmusik). Tyvärr har jag alltid haft svårt för dansbansmusiken. Det beror inte på snobbighet. Men jag tycker helt enkelt inte om att dansa, så det är kanske därför jag inte går igång på den. Vissa undantag finns dock. Vägen ligger öppen.