De senaste åren har det blivit trendigt att dejta via appar på Internet. Företag slår skamlöst mynt av grundläggande mänskliga behov och på ganska kort tid har seriös kärlek devalverats till något mossigt och förlegat. Det är inom psykologin ett välkänt fenomen att relationskonsumismen har fört många människor in i ångest och depression, offer för en förråande, förljugen värld där yta är allt och människans djup ett intet.
Att förminskas till en vara på en digital marknad där du
dessutom riskerar att bli uthängd på sociala medier av den du just i god tro har
dejtat är förstås något ångestframkallande, rent av traumatiskt, för de flesta. Att
ge av sig själv till någon annan är i sig förenat med ett risktagande som kan
framkalla nervositet och ångest. Blir du sedan hånad och förlöjligad så kan det
sätta djupa spår i känsliga själar.
Jo det har faktiskt blivit så cyniskt att en del hänger ut
sina ”träffar” när de inte levde upp till förväntningarna. Jag har mest sett
tjejer som gör sig lustiga över mäns tafatthet. De här självmedvetna damerna
som njuter av uppmärksamheten de får när deras ”sågningar” blir virala, bygger
tydligen upp sin självkänsla och självbild genom att dissa andra. Det finns
säkert män som har samma beteende, så det är kanske mest en slump att just
tjejernas dumpningar blivit virala. Det har hur som helst smugit sig in en
råhet som drar människors genuina längtan efter en livskamrat i smutsen.
När en tjej på Twitter gör sig lustig över sin senaste dejt
bara för att han bjöd på hemlagad falukorv med pulvermos i stället för att
bjuda ut henne på en förstklassig restaurang, så är det mobbning på en nivå som
borde betraktas, inte bara som moraliskt förfall utan, som en kriminell
handling i paritet med ärekränkning. Det handlar absolut inte om någon slags kvinnlig frigörelse att få håna män, utan om ren elakhet. En människa har så många dimensioner och så
många djup, men dejtingkulturen premierar ytan, spacklet, poserna, fasaderna
och förmågan att dupera.
I själva verket bör man gå till botten med hela
dejtingfenomenet. Det är givetvis något som är importerat från USA, och därmed är
risken per automatik stor att det blir något vulgärt.
Dejting är inget mindre än att göra kapitalism av människors
längtan. Det är att göra relationer till en produkt, till ett spektakel där
människor får betyg på samma sätt som vi betygsätter varor vi köpt på Netonnet
eller IKEA.
Dejtingkulturen är en del av tidens missaktning av
människovärdet och ett tragiskt förytligande av vad en människa är. Människor
redovisar sina senaste dejter som om det vore en produkttest i senaste numret
av Råd och Rön.
Kanske vill någon invända att dejtingsystemet är ett sunt
tecken på att människor numera väljer sin partner självständigt utan krav och
förväntningar från familjen. I äldre tider kunde ju äktenskapen vara strategiskt
välplanerade av sociala och ekonomiska skäl. Förvisso, men varför gå från en
extrem till en annan? Dessutom är de flesta bundna av en inre mentalitet som reglerar
vem man kan acceptera som partner. Denna mentalitet är i mycket grundad i
uppväxten och det sociala sammanhang man kommer ifrån. Så de så kallade fria
valen är vid närmare betraktelse sällan särskilt fria.
Det mest naturliga hade förstås varit att människor lär
känna varandra i de miljöer de vistas i. I föreningslivet, på arbetsplatser och
i vänskapskretsen. Det är hög tid att människor åter lär sig konsten att umgås och
visa andra respekt, lär sig se djupet i människor. Inget hi hi, he he, inget ”han
kom i vanliga jeans” eller ”ha ha han bjöd mig på falukorv med pulvermos”. Hon borde givetvis ha varit tacksam för att han överhuvudtaget ägnade henne en tanke med den uppnosiga attityden.
Dagens dejtingkultur är ytlig, förljugen och förråande. Det
är konsumism när den är som sämst. Ser man det i ett längre perspektiv har utvecklingen gått från en ganska så strikt reglerad äktenskapskultur där din frihet kunde vara begränsad inom tidens givna ramar, till relationernas totala kommersialisering. Jag är inte alls säkert att vi mår bättre av det.
4 kommentarer:
Vad fan gör du på "TINDER", du är ju gift, jaja!
Jag är inte där. Jag läser bara vad folk skriver på Twitter.
...Och vad gör du där...ingen vill ju ändå inte ha dig...du är patetisk...🤪🤪🤪...
Nu är jag ju inte där. Hade jag varit där så har du förstås helt rätt i det. Patetisk är bara förnamnet.
Skicka en kommentar