I kurbitsträdets skugga

Jag har haft ett mycket sällsynt flyt sista tiden. Lyckades efter en stor portion tur och slump installera dotterns teve, har städat ett rum på detaljnivå, hittat flera ovanliga vykort, fått föreläsningsuppdrag, haft konstruktivt samtal med dotterns skola, orkat skriva, är mindre trött efter kostomläggning och promenader, har fått ned blodsockernivåerna utan medicinering. Gud behandlar mig som Jona i kurbitsträdets skugga. Den som inte kan historien om Jona bör läsa den. Älskar när Gud använder småsura kverulanter. Det är mycket roligare än att se leende amerikanska teve-predikanter med gnistrande tänder eller för all del hallelujapastorer på speed.

Trädgården kom jag i och för sig tillfälligt av mig med efter att ha kört 8 vändor med grenar till Mörkeskog. Men ska lägga några timmar på den nu före midsommar.

Igår tog jag den andra vaccinationssprutan. Och det blev som förra gången. Vaknade med feber på 38,8 och sprängande huvudvärk. Det går väl över på ett dygn ungefär. Huvudvärken är värst.

Apropå Gud så kanske man borde lägga ut en predikan i veckan. Fast jag är nog inte tillräckligt helgad för det. Dessutom är det bästa om den som predikar gör det under en prästs överinseende. Det finns alldeles för många egotrippade tokjeppar som tolkar skrifterna lite som de själva vill. Problemet är att ytterst få kyrkor har någon sälta kvar. Det finns en rädsla för att stöta sig med gudstjänstbesökarna. Men Guds ord ska predikas rent och klart oavsett om det är populärt eller inte.

2018 synes ha kommit tillbaka. Över 30 grader och bränder lite överallt. Men de flesta verkar njuta av solplågan.

Snart lite fotboll igen. Och en Ibumetin. Nedan en mix av The Smiths och New order.