"Barnets bästa"...

”Barnets bästa” är ett sånt där uttryck som socialförvaltningen ofta använder sig av för att motivera sina intrång i familjer där det egentligen inte alls är berättigat och där begreppet används ytterst subjektivt.

Jag har ibland fått kritik för att jag skrivit öppet om min familjesituation. Genast kommer de där försöken att ge dåligt samvete. Är det verkligen för barnets bästa? De som ställt den frågan bryr sig i regel inte ett dugg om vår dotter, utan enbart skolans eller socialtjänstens rykte. Där finns en kåranda som man inte leker med. Hur lärarna mår är emellertid inte min sak att ta hand om, det får rektorn som har personalansvar ta hand om. Som rektorn bäddar får lärarna ligga.

Men vad är barnets bästa? Ska föräldrar som röker anmälas till socialen? Att föräldrar utsätter sig för långsamt självmord kan ju knappast vara bäst för barnet. Föräldrar som skiljer sig, ska de anmälas till socialen? Skilsmässa är ofta något som toppar barnens ”mest rädd för lista”. Alla barn vill att deras föräldrar ska hålla ihop. De godtar inga ursäkter att ”nu slipper du ju bråk”. Och föräldrar som äter för mycket och osunt? Kanske dags för en anmälan där också? Föräldrar som skiter i att ta ansvar för miljö och klimat. Det är bara att anmäla. Föräldrar som jobbar för mycket eller sällan är hemma? Är det verkligen för barnets bästa? Nej, bara att anmäla.

Ja, det går att rada upp hur många exempel som helst där socialförvaltningen har blinda fläckar.