Det är en konstig fotbollssäsong som gör mig ganska förvirrad. Det där med enkelserie är definitivt inte optimalt. Särskilt inte för de lag som utvecklas under hela säsongen. Som Mönsterås. Men man får vara glad att man kan gå och se matcher igen. Ännu gladare blir man av att Mönsterås nu är tillbaka i seriespel efter ett års uppehåll. GIF har satsat på spelare med mönsteråsanknytning. Förmodligen för att få kontinuitet och säkra återväxten. Det är klokt. Laget består nu av en mix av ett par tre ärrade veteraner och därutöver många unga spelare, någon bara 14-15 år.
Alla verkar få matchtid. Det påminner alltså lite om hur barnfotbollen ser ut. Vad ska man tycka om det? Som läget nu är så tror jag det är bra. Alla känner sig delaktiga och man bygger ett lag för framtiden. Samtidigt är det ett representationslag där det ska finnas konkurrens om platserna och där det är kutym att bästa laget spelar. Passningsspelet riskerar också att bli lidande med alla dessa byten. Men...det här är division sex, många är väldigt unga, det är inte i år vi ska gå upp i division 5. Så jo, jag tycker man gör rätt.
Matchen mot Långemåla så. Efter en regnig dag så hade solen kommit fram lagom till matchen och ganska många hade infunnit sig på läktarna, varav några tillresta från Långemåla. Spelet harmonierade väl inte med vädret om vi ska vara ärliga. Det var inte bara spelarnas fel. Gräsmattan har tydligen inte mått bra av kombinationen pandemi och regn och såg ytterst svårspelad ut.
Mönsterås tog i alla fall kommandot, även om Långemåla skapade den första farliga chansen med ett skott inne i straffområdet som dock gick rakt på målvakten som stod välplacerad. Hemmalaget hade, om jag inte såg fel, flyttat ner lite mer rutin i backlinjen idag och med spelare som Martin Nilsson där blir det lite mer stadga. Han må inte vara den snabbaste spelaren, men med hans rutin känns det tryggare och han gjorde några riktigt fina brytningar och är ofta placeringssäker.
Till slut kom ledningsmålet. Det var Ala som höll sig framme i straffområdet och såg till att det blev 1-0 till GIF. Ala är en ung spelare som har framtiden för sig om han tar det seriöst. En riktig lirare som både är teknisk och smart. Han hade kanske behövt en bättre gräsmatta för att komma till sin fulla rätt, men visade emellanåt att det här är en av Mönsterås riktigt duktiga spelare som kan gå långt.
Mönsterås sköt många skott långt utifrån, men hade påtagliga problem att träffa målet. Istället var det en individuell prestation av Adnan som såg till att det blev 2-0. Han trixade sig förbi sin back och placerade snyggt bollen i nät. Adnan är som bäst när han får utmana.
Innan halvleken var slut lyckades Långemåla få in en reducering. Bortaspelaren lyckades på något sätt, i ett moment som innehöll absurd tur och en gnutta skicklighet, sno bollen från utrusande målvakt och två backar. Sedan var det bara att rulla in bollen i öppet mål. Lite snopet då GIF hade ett klart spelövertag. Det kunde blivit mer för hemmalaget som avslutade halvleken med ett ribbskott och sedan skott över när det var öppet mål.
Det dröjde inte så länge i andra halvlek förrän Axel Nilsson drog på ett skott med fotens utsida. Bollen gick i en underlig skruvbana in i målet. Fantastiskt snyggt mål som man inte ser varje matchdag på IP och 3-1.
Mönsterås trummade på och tog över matchen helt. Långemåla kämpade emellertid bra och satsade på kontringar och misstag från hemmalaget. Strategin lyckades så till vida att man lyckades reducera till 2-3 just på en kontring.
Långemåla gjorde sedan ett bra försök att få in kvitteringen, men Mönsterås stod emot och borde väl snarare ha utökat ledningen, men ännu en gång var ribban i vägen. Och ibland var det sista passningen som inte gick fram.
Skönt med en seger utan skönspel. Man ser i alla fall att Mönsterås vill spela boll och emellanåt också kan. Det är lite darrigt bakåt ibland, men ser man det här som ett läroår så är det bara att försöka bli bättre och lära sig av misstagen.
Bäst i GIF var Hällblad som är svår att ta bollen ifrån. Man ska inte heller glömma bort en spelare som Tobbe som alltid under alla år gjort sitt jobb där ute på kanten. Allt han gör lyckas förstås inte, men han fortsätter med sin stil och är nyttig för laget. Alltid en tanke bakom det han gör. En smart spelare.
En match i taget, som klyschan säger, och lära sig av varje match. Det är väl årets melodi. Men jag tycker ändå man ska ha ett mål på mellanlång sikt. Inom tre år bör man vara i division 5. Det vore fint då föreningen firar 100 år 2025.
Noterar: att den ultrarutinerade räven Daniel Skaret (ca 40) är med än. Måste vara 25 år sedan som han som 15-åring debuterade i GIF och fick stryk mot Hultsfred med 15-0. En sådan spelare är guld värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar