Socialdemokraterna förlorar på den svenska samförståndsandan som kanske blir särskilt tydlig i kommuner där alla känner alla, vill väl och hellre samarbetar än träter.
S har satsat mer på att få igenom en del av sin politik genom att påverka Centerpartiet än en tydlig oppositionspolitik. Och när ett oppositionsparti säger att ”vi har fått igenom det här” och inte ”vi vill det här istället”, så kan den vanlige medborgaren inte se någon större anledning att byta parti.
Här finns ju annars en potential då många som röstar på S i riksdagsvalet väljer C i Mönsterås - den sk Mönsterås bruksarbetarcentern, även kallad Ljungnäscentern, även kallad Cosseadeln. Kärt barn har många namn. Ska S vinna tillbaka dem så kan man å andra sidan inte gå för långt åt vänster. Då har man definitivt förlorat medelklassen. Ändå måste man hålla ursossarna på hyfsat gott humör. Svår sits.
Den lokale ledaren Robert Rapakko är en snäll scout. I år har väl partiet lagt fram några förslag som bryter något mer med Centerpartiet, men ser man det lite från ovan är det marginella skillnader. S var nära att få öppet mål med de problem som finns inom äldreomsorgen, men det parerade C med ett förslag om en ganska stor personalförstärkning i sista stund nu i somras...innan någon i socialnämnden råkade säga lite för mycket i tidningen som tydligt visade på den stora irritation som finns.
Nej, Robert Rapakko kan nog glömma drömmen om att bli kommunal ledare och lär få fortsätta vara scoutledare.
Positivt: I partiet finns många seriösa med stor samlad kompetens. Partiet vill skydda Oknö från vidare exploatering.
Myt: Att S har slutat tro att de alltid vet bäst. En del inom partiet är i det närmaste partifanatiker. Jag har personligen nästan fått mer skit från sossar än från sverigedemokrater, vilket säger en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar