Höst och historia

I förrgår sol och sensommarväder. Igår mulet och höstregn. Därtill börjar träden och marken att få nya färger. Höstens konstraster, okuvlighet och anti-populistiska karaktär ligger mer i linje med mitt sinne än andra årstider. Egentligen är det inte så att mitt sinne blir ljusare under hösten, utan mer att årstiden hamnar i samklang med mig. Men känslan av att ha en vän i årstiden är en god tröst.

Trist att det inte är några offfentliga föreläsningar i historia längre. Ingen verkar ha axlat Olofs mantel på Folkuniversitetet och hembygdsföreningen verkar ha lagt ner sina föreläsnings- och kulturaftnar helt. Även om de sistnämnda inte vill anlita mig, så borde de väl kunna hitta andra som kan och vill. Kulturaftnarna var ju det enda i föreningens verksamhet som drog folk, om vi bortser från rena underhållningsevenemang.

Jag läser att hembygdsföreningen ska ha ett extra insatt medlemsmöte nu i oktober för att försöka få det nya förslaget till stadgar godkänt. Det behövs nämligen ett årsmöte och ett medlemsmöte och 2/3 majoritet. Så enkelt är det att genomdriva mer toppstyrning och stadgar som gör det enklare att utesluta medlemmar som vågar uttrycka avvikande åsikter offentligt eller på annat vis uppträder på ett sätt som styrelsen finner klandervärt. Subjektivt godtycke med andra ord.

Nu var det iofs inte bara jag som hade invändningar, utan även exempelvis Lennart Jegerfalk. Det kan ha varit fler som skickade in protester, men det vet jag inget om. Problemet är att de flesta bara sitter av mötena och snällt röstar som styrelsen föreslår. Själv kunde jag tyvärr inte gå på årsmötet. Ska jag gå denna gång? Kanske. Men det tjänar inget till. Man får helt enkelt invänta styrelsens naturliga avgång så att säga, och det har jag inte tålamod att göra. Jag önskar ju ingen något ont. Vi är bara några som hade hoppats på en demokratiskt öppen, inbjudande, spänstig och kreativ förening som vågar gå framåt och utveckla verksamheten. Så kommer det inte att bli. Jag orkar inte ens bli arg längre. Känner mest sorg över den rädsla och det kontrollbehov som präglar vår förenings ledning. 

Grunden för mitt engagemang är förstås intresset för historia. Då kan man i långa loppet inte hålla på och bjäfsa med människor som tycker att revir är viktiga. Man får gå andra vägar och finna nya samarbeten och det har jag gjort. På Youtube finns en hel föreläsningsserie om bygdens historia. Jag håller föredrag i olika föreningar. I november blir det ett offentligt med Kronobäcks vänner som arrangör. Lite senare i år blir det också boksläpp. Min nya lokalhistoriska årsbok går snart till tryckeriet. 

Men jag kulle önska en större bredd. Om jag orkar ska jag försöka bjuda in föreläsare till Mönsterås nästa år. Troligen i samarbete med något studieförbund.

Nedan Bennys första singel från 1965 som jag vann förra veckan på Tradera. Hämtade den hos säljaren i Kalmar och fick även hans nya bok. Trevligt! Såg också mitt livs första allsvenska match när Kalmar FF besegrade Helsingborg.