24 februari 2024

Ny årgång av Stranda

 


Har läst nya årsboken från Stranda Hembygdsförening och skrivit ner mina tankar.
Det är långt ifrån alla hembygdsföreningar som ger ut en årsbok, men Stranda Hembygdsförening har ända sedan 1927 försett oss med artiklar om bygdens historia. Särskilt under professor Ivar Modéers redaktörskap fram till 1960 hade skriften dessutom en stark förankring inom vetenskapen och förmedlade ofta nya rön från forskningsfronten.

I denna, den 97-98:e, årgången får vi åtta artiklar på drygt 100 sidor. Det är med andra ord en generöst tilltagen skrift.

Alla artiklar fokuserar på 1900-talet, vilket innebär att man förbiser alla andra tidsepoker i bygdens historia. Visserligen är det viktigt, och ibland bråttom, att dokumentera samtidshistorien innan människor går bort. I den meningen gör man här en lovvärd insats. Flera av artiklarna innehåller intervjuer med människor som nu nått en aktningsvärd ålder, och två hann avlida innan boken kom i tryck. Särskilt artiklarna om Mönsterås färghandel och Alvinssons är värdefulla.

Jag vet av egen erfarenhet att de artiklar och föredrag som handlar om 1900-talet är populärast. Människor minns och känner igen sig.

Med det sagt så skulle man önska en större balans mellan 1900-tal och de äldre epokerna. Det borde inte vara några svårigheter eftersom det har kommit en hel del ny forskning bara de senaste 10 åren. En årsboks uppgift kan inte enbart vara att berätta om sådant som ligger inom minnets horisont, utan borde belysa olika aspekter och tider av bygdens historia.

7 av de 8 artiklarna är skrivna av samma person som ingår i redaktionskommittén. Kanske skulle man kunna ta in fler skribenter för att bredda tematiken. 3 av artiklarna är företagshistoria, 3 personhistoria och 2 skildrar olika delar av tätorten. Eftersom föreningens täckningsområde är betydligt större än tätorten Mönsterås, så skulle man önska att fler artiklar behandlade socknens landsbygd.

Årsboken innehåller en artikel som aldrig borde ha publicerats. Den handlar om en mans kärlekshistoria i Stockholm. Berättelsen i sig är det inget fel på, men den hade gjort sig bättre i Mitt livs novell än i en hembygdsbok. Artikeln har nämligen ingen som helst relevans för Mönsteråsbygdens historia.

För att sammanfatta: Strandas redaktionskommitté förtjänar beröm för att man troget fortsätter ge ut sin årsbok som snart kan fira 100 år. Föreningen gör också en värdefull insats som intervjuar människor som snart kan vara borta. Däremot borde man bredda sig till även äldre tidsepoker, väva in ny forskning och även rikta fokus på bygdens landsbygd. Och inga fler mysiga kärleksberättelser!

Inga kommentarer: