Ha ha, nu är man förstasidesstoff...nå i alla fall på Mönsteråssidan. Fast 60 år var väl en överdrift. Likaså är jag inte åtalad i vanlig mening. Enligt förundersökningsledaren kommer jag på sin höjd att få ett strafföreläggande för att jag vägrade sätta mig i polisbilen, alltså som vid fortkörning och dylikt. Våldsamt motstånd är alltså inte det man kan tro, utan det kan räcka med det jag nämnde eller att man råkar sprattla till. Juridikens definitioner skiljer sig från normalt språkbruk. Den som lever får se. Oskuldspresumtion gäller även mig. Och jag bryr mig ärligt talat inte. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde motstånd på riktigt.
Vi är ju vana vid att polisen kommer hit då vi är en NPF-familj. Så det är inget anmärkningsvärt. Jag förklarade för dem att det inte pågick något bråk och bad dem lämna lägenheten. De begick alltså hemfridsbrott. De vägrade, varvid jag helt sonika sa ifrån på skarpen att de skulle ut ur vår lägenhet. Då slet de tag i mig som vore man en kriminell. Givetvis ett helt oacceptabelt beteende från de kaxiga ungtupparna till poliser.
Poliser kan ingenting om NPF-familjer och diagnoser. De har ingen känsla för sammanhangen och kan inte läsa av en situation. Poliser borde utbildas, annars dra åt helvete.
Fast jag säger som Strindberg - vi ses i nästa bok, ja nästnästa. Det här är långt ifrån över.
Notera också att Barometern/OT har en vilseledande rubrik: "....slutade i brottningsmatch med polisen." Hur vet tidningen det? Det är vad polisen påstår. Jag motsäger den uppgiften, liksom min fru. Och åklagaren har inte ens tagit ställning. Så hur kan tidningen påstå något som om det vore en avgjord sanning när det bara är polisen som påstår detta. Förtydligande sker visserligen i artikeln, men det räcker inte, enligt min mening. Rubriken är vilseledande. Oskuldspresumtion gäller även mig. Tidningen kunde likaväl ha satt rubriken: "Polisen tog till övervåld mot privatperson i hans hem".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar