Hur gick det för flickan som riskerade ”stockestraff”?

Flickan Christina Maria Stenfelt hotades 1824 av "stockestraff" om hon inte visade sin styvmor aktning och lydnad. Men vem var hon och hur blev hennes liv? Jag påbörjar idag en berättelse som kan ge vissa ledtrådar. Bilden ovan visar anteckningen när hon 1834 flyttade till Köpings socken på Öland. Enligt prästen var hon ärlig och välfrejdad (uppträdde exemplariskt).

Flickan som hotades av stockestraff
Tidigare i år hade jag en artikel om Christina Maria Stenfelt – en ung flicka som av sockenstämman i Mönsterås hotades med stocken om hon inte visade sin styvmor aktning. Så mycket mer visste jag inte då; varken hennes ålder eller hur det gick för henne senare i livet. Nu har jag gjort vissa efterforskningar och kan avlägga en delrapport.

"med aktning och lydnad"
Det var 1824 som arbetskarlen Carl Magnus Stenfelts dotter Christina Maria hotades med ”stockestraff” om hon inte ”efter erhållen varning, med aktning och lydnad bemötte sin styfmor Elisabeth Eriksdotter Stenfelt".

Adelssläkten Stenfelt
Efternamnet Stenfelt röjde att man tillhörde en adelssläkt. Men det var länge sedan man hade levt på det vis som kunde förväntas följa av den sociala upphöjelsen. Carl Magnus var en enkel hårt arbetande arbetskarl utan fast egendom. Släkten Stenfelt var annars en lantligt förankrad lågadelssläkt med huvudsäte i Möckhult i Fliseryds socken. Egendomen var inte imponerande stor och för varje generation splittrades den upp allt mer. Redan ett par tre generationer efter att den första Stenfeltaren hade adlats på 1700-talet fick de flesta av släkten nöja sig med att framleva sina dagar under synnerligen enkla förhållanden – i bästa fall som underofficerare eller bönder, men ofta som torpare eller arbetare. Med sig hade de kanske minnet eller berättelserna om ett delvis annorlunda liv i ära, även om släkten hade haft ekonomiska problem till och från redan från adelskapets begynnelse 1719. (Jag återkommer snart med en separat artikel om släkten Stenfelt).

Christina Marias förfäder
Christina Maria Stenfelt föddes den 4 april 1815 i Elgerum, Mönsterås socken. Föräldrarna var alltså arbetaren Carl Magnus Stenfelt och hans första hustru Cajsa Stina Andersdotter (hon tidigare okänd för släkthistoriska verk som Elgenstierna och Riddarhusets släkttavlor.) Carl Magnus var född i Grimhult i Fliseryds socken där hans far Carl Ulrik var rättare (en slags förman på en gård) och senare inhyses. Bostaden var en mindre stuga. Carl Ulriks far var löjtnant och hans farfar var kapten Georg Stenfelt som adlades 1719. Den sociala utförsbacken hade med andra ord varit både brant och osandad.

Ett kringflackande liv
Christina Marias familj synes ha fört ett kringflackande liv från den ena arbetsplatsen till den andra. I maj 1823 får familjen, som då är bosatt i Bäckhult i Mönsterås socken, tillökning när Frans Theodor kommer till världen.

Modern dör
Den 20 september 1823 händer så något djupt tragiskt. Christina Marias mor Cajsa Stina dör i kräfta. Flickan blir alltså moderlös endast 8 år gammal i en ytterst känslig ålder. Kvar finns den hårt arbetande pappan och en bror på fyra månader.

Styvmor och halvsyster
Nu skulle det dock inte dröja så länge innan fadern skaffar sig nytt kvinnligt sällskap. Redan åtta månader efter Cajsa Stinas död gifter han nämligen om sig med Elisabeth Eriksdotter. En orsak till det snabba omgiftet kan förstås ha varit att det behövdes en fostermor till barnen. Man skulle också kunna tänka sig att äktenskapet var nödvändigt av ett helt annat skäl. Redan i juni 1824, en månad efter äktenskapets ingående, föder nämligen Elisabeth Eriksdotter flickebarnet Johanna Carolina – ett barn som således bör ha avlats i september 1823, samma månad som Carl Magnus första hustru dog. När flickan föds har dock prästen gjort en anteckning som friar Carl Magnus. Prästen skriver: "Arbetskarlen Stenfelts på Mönsterås köping hustru Elisabeth Eriksdotters barn, med vilket Elisabeth före äktenskapet med Stenfelt av annan man blivit havande, vilken omständighet dock var Stenfelt bekant".

Christina Marias svåra situation
Det är alltså mot denna bakgrund vi skall se Christina Marias olydnad gentemot sin styvmor 1824. Först dör hennes älskade mamma. Redan efter ett halvår gifter pappan om sig och kort därefter får hon en styvsyster. Medan hon fortfarande sörjer sin mor kommer således både en ny kvinna och ett nytt barn in i hemmet. Man behöver inte ha några djupare insikter i psykologi för att förstå vilken svår situation detta måste ha varit för lilla Christina Maria. Dels en ny ”mor” som hon skulle lyda innan hon hade kommit över förlusten av sin biologiska mor. Dels en ny syster som tillsammans med styvmodern konkurrerade om faderns uppmärksamhet. Därtill kan man lägga en allmänt svår situation under fattigdomens ok. Sockenstämman verkar dock inte ha haft någon som helst förståelse för flickans agerande utan tog till det man hade – hot om stocken.

Nya tragedier
Familjen får ännu ett barn, Sofia Carolina, innan nästa tragedi drabbar familjen. I februari 1827 dör styvmodern Elisabeth i vattusot (sjuklig vätskeansamling i kroppen ofta pga hjärtsvikt). Enligt dödsboken var hon fattigjon, vilket säger något om familjens socialt utsatta position. Familjen stod återigen utan moder. Och värre skulle det bli. 9 dagar före julafton, den 15 december 1827, dör fadern Carl Magnus av bröstsjuka (sannolikt lunginflammation). Kvar stod fyra föräldralösa barn: Christina Maria 12 år, Frans Theodor 4 år, Johanna Carolina 3 år och Sofia Carolina 2 år.

Christina Marias liv som piga
Barnen bör ha blivit utplacerade som fosterbarn i olika familjer. Frans Theodor och den yngsta flickan gifter sig så småningom och bildar egna familjer. Men Christina Maria har varit svår att följa. Till slut hittade jag henne som piga hos änkefru Eva Charlotta Lagerling på Mönsterås Köping. I oktober 1833 flyttar hon till Döderhult socken där hon tjänar piga ett år innan hon 1834 flyttar till Köping (Borgholm) på Öland. Enligt prästens notering var hon ”ärlig och välfrejdad” och för äktenskap ledig. Sommaren 1835 flyttar hon tillbaka till Mönsterås där hon stannar tre månader. Därefter beger hon sig till Kalmar slottsförsamling. 1836 flyttar hon vidare till Kalmar stadsförsamling för att 1838 bege sig till Stockholm. Där tar spåret slut i nuläget. Självfallet hoppas jag kunna följa henne vidare och återkommer i så fall med ytterligare en uppföljning.

Kanske levde drömmen om ett annat liv
Christina Maria är 23 år när hon lämnar Kalmar för huvudstaden. Hittills hade hon tjänat som piga på plats efter plats. Livet präglades av ständigt nya uppbrott. Något äktenskap hade det ännu inte blivit. Eftersom hon inte hade ärvt någon fast egendom var hennes ställning på äktenskapsmarknaden svag. Ändå hade hon förmodligen kunnat välja att tjäna piga på landsbygden och så småningom gifta sig med en krutbruksarbetare eller i bästa fall en torpare; något som de flesta lät nöja sig med och som blev hennes halvsystrars lott. Men hon väljer köpingen och städerna – Mönsterås, Borgholm, Kalmar och Stockholm. Kanske hade den tuffa barndomen gjort henne självständig. Kanske hade hon kvar en viss stolthet över att vara av adelssläkt. Kanske hade hon hört berättelserna om förfädernas mer fördelaktiga livsbetingelser. Kanske levde drömmen om ett annat liv. Hur det gick hoppas jag kunna återkomma till.

Källor
Kyrkböcker för Mönsterås, Döderhult, Kalmar slottsförsamling, Kalmar stadsförsamling, Köping och Fliseryd.

Länkar
Stenfeltska släktföreningen

En sida av Möckhults byalag

Ung flicka riskerade hamna i stocken pga olydnad mot styvmodern

Ung flicka hotades med stocken pga olydnad mot styvmodern
Historiska dokument ger ibland tänkvärda glimtar från forna tiders vardagsliv. Ett sockenstämmoprotokoll från Mönsterås 1824 berättar att flickan Christina Maria Stenfelt, dotter till arbetskarlen Carl Magnus Stenfelt (1788-), skulle dömas till ”stockestraff” om hon inte ”efter erhållen varning, med aktning och lydnad bemötte sin styfmor Elisabeth Eriksdotter Stenfelt (1785-1827).”

Troligen i tioårsåldern
Jag har inte funnit hur gammal flickan var, men fadern var född 1788 och fick knappast egna barn förrän i 20-25-årsåldern. En inte allt för vågad gissning är därför att Christina Maria hotades av stocken när hon var i tioårsåldern. Styvmodern dog i alla fall 1827 41 år gammal, endast tre år efter att problemen med styvdottern tagits upp i sockenstämman. Någon gång ska jag följa upp vad som hände Christina Maria.

Frågor
Tankarna går förstås till den här familjens vardagsliv. Flickans biologiska moder måste ha dött ganska tidigt. Fadern, som ännu var förhållandevis ung, gifte då om sig med en kvinna som dottern uppenbarligen inte accepterade eller respekterade. Förmodligen är det många familjer som kämpar med samma problem idag. Men vem förde ärendet till sockenstämman? Kunde man inte lösa det på annat sätt? Hade fadern accepterat att se sin egen dotter sitta i stocken? Hur hanterade flickan förlusterna av både den biologiska modern och styvmodern, sannolikt före 15 års ålder?

Kyrkstocken
Stockstraffet var ett skamstraff. Därför var stocken oftast placerad framför kyrkan, i vapenhuset eller vid ett torg så att alla skulle kunna se och utsätta den dömde för bespottning och glåpord. Kyrkstocken hade hål där den dömdes ben låstes fast.
Stockstraffet kunde utdömas av sockenstämman och är mest att betrakta som lokalsamhällets straff inom församlingen. Man behövdes alltså inte dömas på det vanliga häradstinget för att hamna i stocken.


En kyrkstock.

Tillbaka till 1800-talet
Stockstraffet avskaffades 1841 och ytterst få vill väl ha tillbaka den typen av offentliga skamstraff, men Beatrice Ask (M) kom nyligen med ett förslag där misstänkta sexköpare skulle få brev hemskickade i utmärkande färger. ”Det är lite grand som att skämmas på torget”, ska hon ha sagt. Tillbaka till 1800-talet med andra ord. Och dessutom till icke dömda, bara misstänkta. Vill minnas att hon fick ta tillbaka det där illa kvickt.

Social kontroll
Samtidigt är det ju så att en viss social kontroll styr folks uppförande på gott och ont. Jag tror att jag har läst att samhällen med hög social kontroll har lägre brottslighet än samhällen utan motsvarande kontroll. Sedan finns det ju en diskussion huruvida det är rätt att offentliggöra namn på dömda pedofiler och människor som vid upprepade tillfällen kört berusade eller drogpåverkade. Personligen har jag inte tänkt igenom frågan. Men nu hamnade vi en bra bit ifrån den stackars olydiga flickan i Mönsterås 1824. Hennes brott var nog inte så stort.