Offensiva Norge och passiva Sverige

Försening igen
Nu står det klart att det blir ännu en försening av vaccin till Sverige. Nästa vecka får Sverige knappt en halv miljon doser jämfört med den miljon vi hade blivit lovade. Sverige sitter som bekant i knäet på en utländsk vaccintillverkare. Hur kunde det bli så? Jo det är resultatet av en liberal, kraftlös och passiv statsmakt.

Passiva Sverige - offensiva Norge
Man kan inte undgå att notera en intressant skillnad mellan Sveriges och Norges smittskyddsenheter. I Sverige agerar man passivt och försöker tona ner hotet från exempelvis det muterade influensaviruset, samtidigt som man i princip bara delar ut Tamiflu till sjuka inom riskgrupperna. I Norge däremot har man en mer offensiv linje för att skydda sin befolkning. Man säger rakt ut att det muterade viruset är farligare eftersom det kan gå djupare ner i lungorna. Man uppmanar också alla sjuka att ta Tamiflu, som där är receptfritt.

Vill man spetsa till det lite kan man säga att myndigheterna i Norge är mer måna om sina medborgares liv. I Sverige är det mer hysch hysch och prioritering på att undvika panik och upprätta samhällsfunktionerna.

Olika mentaliteter och erfarenheter
Ytterst sett tror jag det handlar om olika mentaliteter. I Sverige lever vi fortfarande efter devisen att ”det händer inte här”. Trots några katastrofer de senaste årtiondena så har 200 år av fred skapat en känsla av att leva skyddat. Svenskarna har helt enkelt ingen vana att hantera svåra situationer. Klanterierna efter Palmemordet, misslyckandet efter Estoniakatastrofen och schabblet efter Tsunamin visar detta alldeles för tydligt.

De svenska myndigheterna tror helt enkelt inte att svenskarna är psykiskt starka nog att höra sanningen. I Norge, däremot, lever fortfarande minnet av andra världskriget kvar. De norska myndigheterna behandlar därför sitt folk som myndiga medborgare betrodda att agera förnuftigt även i krissituationer.

De svenska myndigheternas strategi gynnar kvällspressens sensationsjournalistik och mindre lustiga konspirationsteoretiker. Varför teg den svenska myndigheten om det muterade viruset, trots att man har känt till det redan sedan i somras?

Ingen vaccinfabrik
Vad gäller vaccineringen så är det förstås ändå en bedrift att vaccinera en hel befolkning. Ändå är det en skandal att Sverige aldrig beslutade om den där vaccinfabriken som diskuterades för några år sedan. 2010 skulle Sverige ha en egen vaccinfabrik, sades det. Men 2006 ändrade sig plötsligt alla partier.

En egen fabrik hade kanske inte gjort någon större skillnad just i år, men inför kommande år hade den onekligen varit utomordentlig bra att ha. Ska samma cirkus som i år med ideliga förseningar behöva upprepas år efter år? Konkurrensen om vaccin lär inte minska. Och att i det läget vara beroende av ett utländskt privat företag känns inte bra. Driftskostnaden för en svensk fabrik hade stannat på 40 miljoner kr om året. Ingen stor del av statsfinanserna direkt. Kan jämföras med försvaret som varje år kostar bortåt 40 MILJARDER.

Nyliberalismens seger
Men både socialdemokraterna och alliansen har motsatt sig en vaccinfabrik och satt sig i knät på privata utländska företag. Detta är minst sagt förunderligt då både socialdemokrater och konservativa alltid har ansett att en av statens uppgifter är att så långt möjligt beskydda medborgarnas liv. I själva verket är det nyliberalismens seger vi nu ser praktiseras. Svenska staten har överlåtit svenska folkets väl och ve till utländska privata intressen och marknadens cynism. Till detta bär alla partier skuld, även om folkhälsoministern har ett särskilt ansvar.
En av statens viktigaste uppgifter är att skydda sin befolkning från inre och yttre hot. Den svenska staten har lämnat ut den uppgiften på entreprenad till legoknektar. Sanslöst!

Svininfluensan och de rätta proportionerna

Från ljungeld och oväder, från landsplåga, pest och hungersnöd, från krig och blodsutgjutelse och från en bråd död. Fräls oss, milde Herre Gud! (från Litanian)

Idag ska jag göra ett undantag och skriva om något annat än Mönsterås, även om ämnet är relevant även för vår bygd.

Media skapar masshysteri för att få sälja lösnummer
Nu när media ännu en gång försöker sälja lösnummer genom att skapa masshysteri kring den sk svininfluensan, så kan det vara bra att få lite perspektiv. Svininfluensan verkar ha en dödlighet på mellan 2-4 promille, alltså ungefär som den vanliga årliga influensan. Men eftersom den verkar drabba även unga vuxna hårt, så skapar det förstås en obehaglig känsla av oförutsägbarhet. Vi människor vill ju kunna styra och förutse allt. Varje dödsfall är förstås en tragedi, men som jag ser det är det alltid bra att behålla någon form av proportioner.

1/3 av befolkningen dog när digerdöden kom
När digerdöden drabbade Sverige vid mitten av 1300-talet räknar forskarna med att ca 1/3 av befolkningen dog. På vissa platser dog långt fler än 50%, ja hela byar utplånades. På andra håll dog färre. Men för landet som helhet handlar det alltså om bortåt 30%, vilket då kan jämföras med svininfluensans ca 0,3% av de insjuknade (forskarna är lite osäkra, kanske är siffran lägre pga mörkertal).

Efter digerdöden drabbades Sverige av ett flertal pestvågor de närmaste hundra åren. Därefter lugnade det ner sig något, men pester återkom alltid. Lägg därtill alla andra sjukdomar som man inte rådde på.

Pesten 1710-1713 - varje familj i Ålems socken drabbades och 1/3 av Stockholms befolkning dog
Den senaste stora pesten i Sverige slog till 1710-1713. Det räcker med att öppna exempelvis dödsboken för Ålems socken så kan man läsa sida upp och sida ner med döda människor. Knappast en enda familj klarade sig utan flera dödsfall. Tyvärr trodde man att katterna spred pesten, varför man dödade de djur som kunde ha hållit de smittbärande råttorna borta. Som alltid drabbades de fattiga hårdast pga sämre hygien, trångboddhet och närheten till råttor. I storstäderna räknar man med att ungefär 1/3 av befolkningen dog. Kungafamiljen lär ha flytt till Falun och Sala där man trodde att svavelångorna skulle skydda dem mot smittan.

Spanska sjukan
Av influensorna kan nämnas Spanska sjukan som tog död på bortåt 50 till 100 miljoner åren 1918-1919, varav 38 000 i Sverige.

Fler proportioner
Man bör också betänka att sjukdomar som smittkoppor, difteri och scharlakanfeber förr dödade hundratals barn varje år i Sverige. Likaså kan man tänka på att det årligen dör tusentals människor i fattiga länder i sjukdomar som egentligen hade gått att bota med resurser på plats.

Närheten till döden
En annan sak är att människor i det gamla bondesamhället levde med en närhet till döden som vi inte har idag (som väl är). Döden var därför inte tabu som idag. Idag gör vi allt för att skapa evigt liv på egen hand och eftersom en majoritet av befolkningen inte tror på ett liv efter döden så blir den förstås inte bara något tragiskt och sorgligt, utan även hopplöst.

Nej, nu när media öser på, så tycker jag man kan betänka forna tiders pester och influensor. Det ger i alla fall lite perspektiv på tillvaron. Statistik är förstås alltid cynisk till sin natur - men likväl är det skillnad på 30% av befolkningen och 0,3% av de insjuknade.