Mor väntade hemma efter skolan

En något ljusare sida av barndomen
Jag har vid flera tillfällen berättat frispråkigt om min barndom, även om sådant som många tycker man skall hålla privat. Men varje människa gör sina gränsdragningar och det står var och en fritt att inte läsa.

För några veckor sedan skrev jag om en mindre rolig del av min barndom som hade att göra med de strikta regler och tal om helvetet som infördes när mina föräldrar blev frireligiösa – något som framstod som fullständigt ologiskt och delvis skräckinjagande för ett barn. Idag ska jag visa på en något ljusare sida av barndomen - den trygghet som hemmafrusystemet skapade.

Hemmafruns historia
Hemmafrun var i grunden en småborgerlig idé. Ett tecken på status under 1800-talet var att man som borgare kunde hålla sig med en hustru som inte behövde arbeta, ja inte med annat än att leda och fördela arbetet i hemmet och representera sin make på sammankomster.

Denna idé utvecklas sedan av Socialdemokraterna när de bygger folkhemmet efter andra världskriget. I ett välfärdsbygge så skulle ju inte bara de rikaste familjerna ha råd med hemmafru. Nej, även arbetare skulle ha denna möjlighet. Mannen skulle arbeta utanför hemmet och försörja familjen. Kvinnan skulle fostra barnen och sköta hemmet. Enkelt och funktionellt. Hemmafrusystemets glansdagar varade från 1950-talet till 1970-talet.

Systemet avskaffas
Därefter skulle kvinnor plötsligt ut på arbetsmarknaden och man började utveckla dagens system med dagis och fritids, även om det hade funnits vissa mindre utvecklade föregångare. Samtidigt höjdes skatterna för att finansiera hela systemet, vilket gjorde det oerhört svårt för många familjer att leva på en lön.

Socialdemokraterna har ofta försökt framställa sig som kvinnornas frigörare från hemmet. Men faktum är alltså att det var Socialdemokraterna som införde hemmafrusystemet. När det sedermera avvecklades berodde det inte på att man började tillämpa feminismen i praktiken. Nej, det berodde krasst på att Sverige saknade arbetskraft. Hemmafrusystemets avskaffande var ett sätt att frigöra arbetskraft för ökad tillväxt.

Det är först på senare tid som man utifrån feministiska perspektiv har smutskastat hemmafrusystemet och beskrivit det som kvinnornas fängelse, slavinnor bundna vid spis och skurborste.

Hemmafruns upprättelse
Jag har ännu inte träffat någon kvinna som upplevde sitt hemmafruliv på det sätt som feministerna beskriver det. Min mor satte exempelvis en ära i att sköta hem och att ta hand om mig. Jag minns den trygghet jag kände efter skoldagen. Hemma väntade mor. Ofta mötte mig även doften av nybakade bullar. Denna trygghet och känsla av att vara värdefull kan inga dagis och fritids förmedla hur duktig personalen än är. Inget kan ersätta en moders kärlek och omsorg.

Det är hög tid att lyfta fram folkhemmets hemmafruar och ge dem den upprättelse de förtjänar. Feministernas prat om förtryck är ett hån mot min mor och alla andra kvinnor som med glädje såg till att vi hade prydliga hem, vällagad husmanskost och inte minst trygghet.