1831 hemsöktes Mönsterås köping av fem vargar som sprang omkring på gatorna och satte skräck i befolkningen, varvid de rev och dödade fem lösgående svin. Vid denna tid var det vanligt att köpingens befolkning lät sina svin gå omkring lösa. Ibland gick de till och med in på kyrkogården och bökade upp gravarna.
Vargplågan
Vargbesöket 1831 levde länge kvar i den muntliga traditionen, och förefaller vara en sann historia. I en annan artikel berättade jag om en seglivad varg som hade vägarna förbi Alebo utanför Mönsterås på 1860-talet. Den berättelsen har säkert också en kärna av sanning, även om den verkar vara mer kryddad med extraordinära incidenter. Även 1811, 1816 och 1832 synes vargplågan ha varit extra svår i Stranda härad.
Vargjakten
Redan i Kristoffers landslag 1442 stadgades om skyldigheten att medverka vid vargskall. Den som vägrade delta fick böter som motsvarande värdet av ett får. I Stranda Härad skulle vid 1800-talets början varje hemman bidra med ett vargnät. Skallfogdarna togs ut bland bönderna på kustgårdarna, förmodligen för att vargen ofta höll till vid stränderna vintertid där han lätt kunde fly ut på isen. 1831 ansökte bönderna på Tokö om befrielse från skallgång eftersom det inte fanns varg på Tokö, men deras begäran avslogs. I varje socken skulle det också finnas en gemensam jaktplats och i Mönsterås blev det vid Alebo. Det fanns också varggropar, men de förbjöds 1864 eftersom fångstsättet ansågs allt för grymt. I vår bygd finns varggropar bevarade i Långnäs/Kråkebäck, Hammarglo och Grönskog.
Varggropen vid Grönskog.
Varg betyder våldsverkare
Myterna kring vargen var många. I den fornnordiska mytologin var vargen en undergångssymbol, där ulven slukar självaste Oden i Ragnarök – jordens undergång. I kristendomen blev vargen en symbol för ondskan och djävulen. Själva namnet varg betyder på medeltidssvenska våldsverkare.
Övernaturliga krafter vid jakt
Vargen hade övernaturliga krafter och ansågs kunna påverka jakten negativt. När man skulle skjuta varg så brann inte alltid bössan av på samma sätt som när man sköt räv, sägs det i en jaktbok från Mönsterås vid 1600-talets slut. För att få bössan att fungera skulle man bryta sig en liten tregrenad granriskvist och sätta i bössmynningen.
En tredelad grankvist skulle man sätta i bössmynningen när man bedrev vargjakt.
Många berättelser är myter
Det finns också förskräckliga historier om hur vargar har attackerat människor. Ibland har man haft tillgång till detaljerade berättelser om barn från specifika platser som hade blivit tagna av vargar. När forskarna har undersökt historierna genom att läsa kyrkböckernas dödsböcker, visar det sig att prästerna har skrivit in helt andra dödsorsaker, som exempelvis drunkning.
"ihiälrefwen af en ulf och mest opätin"
Mig veterligt har man bara funnit ett fall där man kan säkert belägga att barn har blivit tagna av varg i Sverige. Enligt sägnen skulle en liten flicka ha blivit tagen av vargen på 1700-talet i Smedseruds församling i Värmland. Någon flicka återfanns dock inte som stämde in på uppgifterna, däremot två pojkar.
I dödsboken för 17 dec 1727 kan man läsa: ”Jon Swen wid Rinefors ihiälrefwen af en ulf och mest opätin, 4 ½ gammel”. Den 6 januari 1728 kan man läsa: ”Jon Ersson i Smedsrud ihjälrefwen af en glubisk ulf, 9 åhr gamel begrafn.”
Det var säkert samma varg som hade varit framme. I Mönsterås 1831 nöjde sig vargarna som väl var med svin.
