Jag minns när jag jobbade på universitetet i Växjö. Stora
delar av året jobbade man mer eller mindre dygnet runt. Jag tittade exempelvis
aldrig på TV och var nästan bara hemma för att duscha och i bästa fall sova
några timmar. De flesta helger jobbade man också. Vi som inte hade familj hade
jobbet som en livsstil. Att man då också skötte vissa privata angelägenheter
från jobbet var ju inget som arbetsgivaren lade sig i. Vi gav tid, kunskaper
och goda resultat. Därför ägnade de sig inte åt futiliteter, utan såg till
helheten och måluppfyllelsen. Ingen hängde över axeln för att se om man tog en
tur till Aftonbladet eller Tradera. Om någon skulle ha haft fräckheten att
påtala dessa snedsprång, så hade vi förmodligen bett dem läsa senaste
kursutvärderingen. På ett sätt blev man väl bortskämd med akademisk frihet, men
den skapade en jordmån som gav träd med god frukt.
Jag har fortsatt fokusera
på kvalitativa aspekter mer än detaljer i gränsdragningar som ofta bara kväver den
arbetsglädje och kreativitet som jag är säker på att de flesta har. Idag har
jag familj och bor inte längre på min arbetsplats. Men det händer ganska ofta
att jag forskar fram uppgifter på min fritid som jag sedan ”ger” min arbetsgivare.
Å andra sidan fångar jag upp en och annan bild som jag sedan använder i mina
artiklar utifrån den övertygelsen att arkiv är till för att användas. Ett
givande och tagande. Jag är alltid uppkopplad mot olika nätverk, men ägnar dem högst
ett par minuter per dag. Och när jag tar rast läser jag tidningar. Skulle jag
inte ha de rastgårdarna för hjärnan skulle slutresultatet bli betydligt sämre. Jag
är en för fri själ för futiliteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar