Det blåste upp till storm i Kalmars gymnasievärld...

Storm i Kalmars gymnasievärld

Det har blåst upp till storm i Kalmars gymnasievärld. Det handlar om elever som inte sköter sig och om en gästföreläsares ordval.

Bakgrund
När Katarina Harrison Lindberg och hennes man, historikern Dick Harrison, gästade Kalmar och föreläste på John Bauergymnasiet, så var det uppenbarligen vissa elever som inte skötte sig. De kastade saker, lekte med mobiltelefoner, pratade eller sov. Och nu talar vi inte om någon specialklass med ungdomar som har diagnostiserat svårt med koncentrationen, utan om helt vanliga gymnasieungdomar. Detta fick Katarina att på sin blogg uttrycka sin besvikelse och ilska med ord som knyter an till hennes specialområde – vampyrer i ett historiskt perspektiv. Hon menade att ungdomarna som inte skötte sig förtjänade en pålning och att de var slöare än döda maskar, något som nu har fått föräldrar och rektor att gå i taket.

För mig är det ganska uppenbart att Katarinas drastiska ordval är uttryck för mörk humor eftersom det var vampyrer hon hade föreläst om. I grund och botten ifrågasätter hon alltså några ungdomars beteende och att skolan låter det passera. Föräldrar och rektor förefaller dock bli mer upprörda över Katarinas ordval än över vissa elevers oförmåga att visa respekt.

I sak har hon rätt
Man må tycka vad man vill om Katarinas ordval, alla begriper sig inte på den sortens drastiska humor, men i sak har hon förstås rätt.

Jag hade för några år sedan förmånen att få undervisa på Mönsteråsgymnasiet ett par gånger varje år. Det handlade om omvårdnadens historia och om källkritik. Det var fantastiskt roligt, de flesta elever skötte sig och vi hade det trevligt, men det fanns alltid några i varje klass som definitivt gjorde annat än att följa med i undervisningen. Ett av problemen var att eleverna på de flesta lektionerna tilläts ha sina datorer öppna, och jag kunde ju inte undgå att notera att de inte användes för att föra anteckningar om det jag pratade om. Hade jag jobbat där varje dag, så hade jag inte accepterat detta.

I ett annat sammanhang där jag skulle presentera en sak för en grupp gymnasieelever, så tilläts en elev totalt strunta i allt som skedde. Läraren motiverade det med att "hon är inte så intresserad av detta".

Förverkliga egot istället för att samspela
Dagens unga har inte fått lära sig att sitta ner och lyssna på vad andra människor har att säga. Berättandet som pedagogisk form är inte bara nedvärderat utan förlöjligat. Äldre människors kunskaper och berättelser kallas korvstoppning. Ungdomar förväntas förverkliga sitt ego istället för att samspela. Skolan förväntas tillgodose varje elevs lilla specialintresse för att de skall uppbåda någon studiemotivation. När man uppnått gymnasieålder har man förvisso ett stort eget ansvar, men i i huvudsak är de förstås formade av föräldrar, skola och samhällstrender i stort. Många inser förstås sitt eget bästa och klarar av studierna, men några lär få problem.

Från en annan värld

Katarina var en gång elev på en uppsatskurs i historia som jag och två kollegor hade i Kalmar. Hon, liksom alla andra studenter, visade stor iver och nyfikenhet för ämnet, liksom respekt för medstudenter och lärare. Och de jobbade hårt för att nå resultat. Hennes man Dick är skolad av samma historiker som jag själv är i Växjö och Lund – Lars-Olof Larsson och Eva Österberg (bjuder på lite schysst namedropping där). I denna värld var öppenhet, konstruktiv kritik, nyfikenhet, flit och respekt honnörsord. Jag är inte så förskräckligt gammal, men ändå känns det som en försvunnen värld. Står man för dom värderingarna blir man betraktad som en stofil.

Det blir svårt
De gymnasieelever som beter sig respektlöst kommer förstås att få det svårt om de skulle ge sig på att försöka läsa vidare på universitetet. Om inte skola och föräldrar på 18 år har lyckats ingjuta ens ett uns av nyfikenhet, respekt och arbetsmoral, så bedömer jag chanserna som ytterst små att klara av högre studier. Men med det förakt som finns mot bildning och högre studier i Sverige så så spelar det kanske ingen roll. Men frågan är om de kommer att klara av något jobb överhuvudtaget, då så gott som alla jobb har någon aspekt som innebär respekt gentemot sin omgivning.

Det är utmärkt om incidenten i Kalmar kan mynna ut i en seriös debatt om skolans värld, ansvar, bildning, respekt och hyfs.

Läs mer här.