En dysfunktionell dag på jobbet och en egendomlig derbyförlust

Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och skylla på domaren. Innerst inne vill jag det. Alla Blomstermålas tre mål tillkom ju efter domslut som jag inte förstod. Men jag gör inte det. Inte för att jag är rädd om mitt anseende, utan för att ingen tror mig ändå. De skulle bara säga att jag är en dålig förlorare. Det är tyvärr tabu att ta med domaren i en förlustanalys, vilket jag förstås struntar fullständigt i. Jag bryter gärna tabun där det är befogat.

Men jag ska inte bjuda på den enkla. Så jag säger ärligt att det är jag som inte begriper mig på fotboll. Jag vill vara ödmjuk och erkänna det. Jag förstår inte spelet och därmed inte varför domaren gör som han gör. Men låt mig försöka förklara på ett annat sätt, utifrån det lilla förstånd jag ändå har.

Innan matchen så varnade jag för att Blomstermåla är bättre än sitt rykte. Jag varnade för Wesslund. Jag varnade för de motiverade ungtupparna. Jag varnade för ofokuserat slarv. Det sket sig ändå på just de punkterna. Vi kan dividera i evigheter huruvida GIF eller domaren bjöd Blomstermåla på målen. Spelar ingen större roll. Fotboll spelas och döms av icke perfekta människor. Det väsentliga är att Blomstermåla gjorde det bästa av situationerna och nätade. Det är också en konst och därför är segern ändå rättvis. Ibland måste man helt enkelt vara bäst på att utnyttja motståndarnas småfel eller domarens brister.

0-0 efter första halvlek
Blomstermåla började matchen piggast och anföll frejdigt, men Mönsterås stod emot och kom in i matchen. Efter dryga kvarten kom Mönsterås fram bra i en omställning och Hadi Mustafai fick bollen i stolpen. Tio minuter senare kom Blomstermålas Kim Borgebäck halvfri och sköt ett skott som räddades till hörna.

Sista kvarten tog Mönsterås över det mesta av spelet men utan att lyckas få in bollen. Med tio minuter kvar av halvleken hade GIF bytt in Mattias Rehn som uppenbarligen hade kört från sitt arbete i Norge och blivit försenad.

Straffar, gult och rött
Två minuter in i andra halvlek blev Rehn nedragen i friläge, så domaren blåste straff för Mönsterås, medan Mats Karlsson i Blomstermåla fick rött kort. Straffen sattes av Martin Nilsson. 1-0 till Mönsterås.

Sedan började det hända saker som jag inte begrep. Bara ett par minuter senare fick Blomstermåla plötsligt straff. Ingen verkade veta varför, men om jag såg rätt så fick Johan Lagström en varning, så något gjorde han väl. Men vad hände egentligen? Jag lyckades inte träffa någon som visste. Kim Borgebäck satte i alla fall kvitteringsmålet. 1-1.
Blomstermåla fick energi av målet och hade nu några minuter där man trots en man mindre anföll bra. Inte minst målskytten Borgebäck gjorde svårstoppade räder med energi .

Men Mönsterås tog över spelet och i den 61:e minuten hann Martin Lindqvist före Blomstermålas målvakt och placerade in bollen i öppet mål. 2-1 till Mönsterås.

I andra halvlek började de gula korten dessutom dugga tätt av oklar anledning. Det gick knappt att skilja på domarens pipa och vårens kvittrande småfåglar i dungen bakom mig. I vissa fall är det väl tveksamt om det ens borde ha blivit frispark. Eller vänta nu…det är ju jag som inte begriper mig på fotboll. Det blev i alla fall 10 gula och två röda kort i en sällsynt schysst derbymatch.

I den 72:a minuten så hände något obegripligt igen. Mathias Stenfelt i Mönsteråsmålet tog som vanligt hand om bollen utan att någon i Blomstermåla var i närheten. Det är sånt där som händer 40 gånger per match. Plötsligt blåste domaren frispark för Blomstermåla precis vid straffområdesgränsen. Vad hände? Tog Stenfelt bollen med händerna utanför straffområdet? Knappast. Varför skulle han göra det när han inte var pressad? Höll han bollen för länge i händerna? Jag vet inte. Fram klev i alla fall Daniel Wesslund och satte bollen rätt upp i krysset. 2-2.

Mönsterås låg sedan på för att avgöra, när Blomstermåla fick en frispark som man från långt håll lyfte in i GIF:s straffområde. I ett upphopp föll en hemmaspelare och domaren blåste för straff i den 85:e minuten. Johan Törnström som hade hoppat upp bredvid den som föll blev också utvisad i samma veva. Fram klev ånyo Wesslund och sköt in 3-2, vilket också blev segermålet. Mönsterås gjorde sedan allt för att få in en kvittering men nådde inte ända fram.

Mönsterås förlorade på tre mål som jag inte förstår. Så det finns tyvärr inte så mycket att analysera. Det jag förstår är att Blomstermåla vann och tog tre poäng och att Wesslund har slutat skjuta över. Enkel matematik får duga ibland. Det är bara att kämpa på. 20 matcher kvar.