Tidigare i år var jag på en fantastisk konsert med Anna Carlsson i Blomstermåla Folkets hus. Därför var det med viss förväntan jag köpte Annas debutskiva i skoaffären på Storgatan. Samtidigt var jag lite rädd för att skivan skulle vara överproducerad och att sångerna som fungerade så fint på scenen nu skulle drunkna i slammer. Men min oro var helt obefogad. Anna Carlsson har gjort en stark och modig debutskiva.
På skivan framträder Anna med bara rösten och en gitarr. Här
finns ingen fuskproduktion som skulle kunna dölja svaga låtars skavanker. Men
här finns faktiskt bara starka sånger och den avskalade ljudbilden gör att
låtarna och rösten visar sig i sin egen styrka. Texterna är ytterst
genomarbetade och rymmer alla livets känslor men har ofta en viss vemodig
grundton. Man får en känsla av att det här inte bara är artisten Anna, utan också människan.
Den som har sett Anna live känner igen sångerna, och mina
personliga favoriter är Faller hårt, Patrick och CC. Men imorgon har säkert andra sånger vuxit fram som favoriter.
I en tid med mycket plast och yta känns Anna Carlssons skiva
befriande ärlig och genuin. Samtidigt är det inte svårt att föreställa sig hur
hon i framtiden skulle kunna utöka arrangemangen med stråkar och kanske en bas
och någon duett. Hur som helst – det här är en fin debut och den första av
förhoppningsvis många skivor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar