Ingen jobbångest men trött
Ledigheten går mot slutet. Imorgon börjar arbetet. Kan väl
inte påstå att jag har någon jobbångest. Det enda jag hoppas är att jag får ro
att ägna mig åt det jag egentligen ska jobba med och slipper krånglande
skrivare, opålitlig Internetuppkoppling och tiotusen olika uppgifter som
splittrar mig. Tänk om hösten kunde innebära att dagarna lunkar på med det arkivjobb
som en gång var min huvudsakliga uppgift. Jag vet inte vad det är, men jag har
förlorat mycket av den geist som jag nästan alltid har haft tidigare. Trodde
ledigheten skulle ge ny energi, men sitter just nu och nästan småslumrar på
seneftermiddagen. Tanken på att jag måste orka raka mig innan dagen är slut ger
mig panik.
Går i ide
Avser att gå i ide några månader. Ska prata memoarer på
biblioteket i oktober, men i övrigt tänker jag hålla en låg profil det närmaste
halvåret. Får tacka nej till det mesta utöver jobbets plikter. Fritiden får
gå till familj, skrivande, promenader och en och annan fotbollsmatch. Ska
kanske lyssna på andras föredrag, istället för att hålla egna. Behöver lite
input också. Vill inte göra människor besvikna, men "nej" kommer nog att bli mitt vanligaste svar den närmaste tiden.
Andligt vägskäl
Min fru och jag har begärt utträde ur Pingstförsamlingen.
Det finns både sociala och teologiska skäl som jag inte ska fördjupa mig i här.
Men det känns inte optimalt att vara med i ett sammanhang som inte vill prata
om sitt förflutna. Men några hard feelings finns egentligen inte. Utträdet
betyder inte så mycket. Man stryks ur medlemsmatrikeln och kan inte medverka på
beslutande församlingsmöten. Egentligen kan man ju inte lämna en församling.
Den kristna församlingen är ingen förening, utan organisk och levande. Man kan
inte säga hej då till en del av sin egen kropp. Man kan bara välja med vilken
del av kroppen man vill dela den innerligaste gemenskapen. Känner mig mest hemma i historiska kyrkor som inte ändrar sig titt som tätt.
Björnö
Idag besökte jag ruinen på Björnö som är vad som återstår av
det hus som Svante Bielke på Kråkerum började bygga vid 1600-talets början, ”Nya
Kråkerum” kallat. Husbygget pågick sannolikt även efter Svantes död 1609, men
danskarnas härjningar 1612 satte troligen stopp för bygget. Det finns också en muntlig
tradition att här ska ha legat ett nunnekloster på 1400-talet och ruinens södra
del kan vara äldre än från Svante Bielkes tid. I området finns också namn i
odlingslandskapet som ”Klosterplanen” och ”Kyrkgärdet”. Men några konkreta
belägg för ett nunnekloster finns inte och jag tror ärligt talat inte att det
har funnits något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar