Midsommar. Känner inget särskilt. Minns barndomens aftnar när
vi ofta umgicks med Alvar och Aina på torget. Men fest med dans och alkohol var
det ju aldrig. Ungdomsåren blev också lugna. Om jag var ute var jag alltid
nykter. Var chaffis i så fall. Blev en iakttagare.
Men jag föredrar midsommar framför 6 juni. Svenska flaggans
dag och nationaldagen är ett påfund som är påbjudet uppifrån. Midsommar är en
mer genuin folklig högtid som borde vara vår nationaldag. Läs Vilhelm Mobergs
Brudarnas källa, där jag vill minnas att alla berättelserna utspelar sig just
vid midsommar.
Har varit i Göteborg tre dagar. Skönt få vara anonym, om så
bara för några dygn. Staden i sig är väl som större städer brukar vara, men
gillar Göteborg. Uppförd på ett träsk som den är. Vissa hus sjunker sakta nedåt
i dyn.
Hade tagit med mig datorn, men var för tom i huvudet på
kvällarna för att få något vettigt skrivet. Måste försöka få ordning på
deckaren nu under semestern. Den är lite för ojämn rent stilistiskt just nu.
Rent av pekoral här och var.
Annars vet jag inte så mycket. Har svårt att anförtro mig åt
andra människor. Svårt att lita 100% på någon. Försöker lära mig. Men deckaren
blir ju i stort sett bara ensamarbete. Kanske får den korrekturläst i
slutskedet, men i övrigt brukar jag inte ens ta in testläsare. Allt för att få
ha den ifred. Ingen ska lägga sig i. Säkert dumdristiskt och egensinnigt.
Men jag tycker om midsommar. Där finns så mycket av den svenska sommaren i koncentrat. Fyllan, det dukade bordet, regnskuren, solen, naturen, fest och dans, ensamhet och utanförskap. Par som går iväg lyckliga. De övergivna som bara kan stå och titta efter dem, tillintetgjorda eller kanske bara vemodigt olyckliga.
Nedan midsommarfester i Åsevadsparken (där Parkskolan är idag). De tre första från 1938-1939. Den fjärde från 1955.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar