Jag är en syndare

Att inte hålla måttet. Nej, det gör jag definitivt inte. Det är därför jag är kristen. Jag är en syndare och hur jag än försöker blir det inte bättre. Därför är jag i behov av Guds nåd och förlåtelse och är ganska så mån om att få umgås med den man som har gjort det möjligt. Jesus. Dessutom är det bara han som kan göra mig bättre. 

Att sedan andra kristna ibland har synpunkter på mig har jag lärt mig att leva med. En del förstår varken mig eller mina val. Det är helt ok. Slappna av lite och lita på att Gud klarar av även lite udda får som undertecknad.

Det finns många udda får i vår Herres hage. En del kan man i bästa fall integrera i någon slags församlingsgemenskap. Det är ju idealet. Men somliga kommer aldrig in på det sättet utan agerar mer ifrån någon slags ökenposition. De går alltid lite ensamma för sig själva en bit ifrån flocken. Risken med det är att det blir osunt och obalanserat. En kristen som lever i utmarkerna måste därför vara väl förtrogen med den kristna läran och insatt i de väl beprövade kristna traditionerna så att han inte ger efter för varje vindkast. Fördelen med lite avstånd till den stora flocken är att man kan tala friare. När du inte har de lojaliteter som alltid uppstår i ett nätverk så vågar du säga även det som kan skava. Och det är ju åt båda hållen. Men några få kristna vänner behöver alla, gärna från olika kristna riktningar så att man lär sig se rikedomen i hela Kristi kropp.

Viktprojektet gick bra första veckan. 1,9 kg och målet var 2 kg. Men konditionen tar lite tid att bygga upp. En längre promenad på det kuperade elljusspåret gjorde att hjärtat kom i obalans nästan ett dygn. Det där brukar bli bättre redan efter ett par veckor, men kondition är, som man brukar säga, en färskvara.

Det värsta är hungern mellan måltiderna. Så nyttiga mellanmål är oerhört viktiga om man ska klara det. Och så får man dela upp resan i olika delmål. Drivkraften på ett djupare plan är förstås strävan efter bättre hälsa. Men den drivkraft som ger bränsle just nu är frustrationen över att jag tillät mig gå upp ganska mycket i vikt igen. Oerhört besviken på mig själv. Detta misslyckande bottnar i en mening i synden frosseri, i mitt fall missbruk av chips.

Ikväll ska jag städa mitt bokrum. Den mest nostalgiska hobbyn jag har är ju samlandet av gamla ungdomsböcker. I första hand B. Wahlströms ungdomsböcker som Tvillingdetektiverna, Tre Deckare, bröderna Hardy och Kitty, men även allt med Enid Blyton, Vi sex m.fl. Vuxenlitteratur finns ju också. Jag har en lokalhistorisk samling, lite allmän historia och så alla deckare av Björn Hellberg. De flesta av dessa böcker handlar om brott, dvs olika utslag av vår syndiga natur. Synd - detta ord som kyrkan knappt vill ta i sin mun längre, trots att det är en så påtaglig realitet i hela världen.