Min 50-årsdag tillbringades på ett hotell med god mat och
Champagne. En omtänksam omgivning gav mig ingen käpp, vilket ju annars verkar vara kutym
vid den åldern. Varför har jag aldrig förstått. Vad är det för roligt med att
ha en käpp stående i ett hörn? Jag fick en fin fotpall som redan skänker mig
glädje när jag sitter och läser eller skriver. Risken för blodpropp i benen
torde ha minskat en hel del. Även den flaska Portvin jag fick av en god vän
torde kunna hjälpa blodet rinna fritt och friskt. Bland övriga presenter kan
nämnas en underbar Tintin-tröja med motiv från Kung Ottokars spira. Från olika
håll kom det också en del pengar vilka i stort sett omvandlades till diverse
tidskriftsprenumerationer. Först kände jag viss press att köpa något bestående,
men sedan valde jag just det som jag faktiskt ville ha och tidskrifter som
dimper ner i brevlådan är alltid trevligt.
Annars är jag tämligen rastlös just nu i väntan på nya
boken. Att dela ut den till alla som förbeställt den kommer att kräva viss
logistik, men det brukar alltid ordna sig och är ett roligt tidsfördriv. Men att
bara vänta är inget jag direkt njuter av, även om jag läser ifatt en del som
borde ha lästs för länge sedan.
Häromveckan vaccinerade jag mig mot influensan. Jag gör det
sedan några år. Dels för att i bästa fall slippa bli sjuk, dels för att markera
mot alla konspirationsteoretiker som har fått för sig att vaccinering är något
farligt och riskabelt bara för att det någon gång i världshistorien blev fel.
Ibland får jag frågan om jag inte ska ge ut mina äldre
böcker i nya upplagor eftersom de sedan länge är slutsålda. Anledningen till
att jag inte gjort det är att jag måste trycka dem i minst 100 exemplar och att
jag sedan bara har tre månader på mig att sälja dem innan jag måste köpa hem
dem själv. Ponera att 30 personer vill köpa den gamla boken. Kvar blir 70
böcker som jag efter tre månader måste köpa hem för totalt sett kanske 15 000-
20 000 kr. Böcker som kanske bara blir liggande. Det innebär alltså en
ekonomisk risk för mig på tusentals kronor. Och just nu när jag håller på att
ge ut en ny bok så vill jag inte konkurrera med mig själv. Men alla mina
tidigare böcker finns på biblioteket och två av dem kan läsas digitalt.
Avslutningsvis en fråga som jag ibland får av kristna
moralister. ”Hur kan du kalla dig kristen och alltid vara så arg och ilsk i
tonen mot skola och andra som du tycker har svikit din familj?”
Det är inte alls svårt. Problemet är att ni inte har läst
tillräckligt noga om Jesus eller studerat bibelns profeter. Där finns en
återkommande osentimental vrede mot orättfärdigheten, särskilt när svaga
grupper drabbas som barn, fattiga, änkor och främlingar. Så min vrede när mitt
eget barn drabbas är inte särskilt anmärkningsvärd. Tvärtom är den helt i
linje med hur såväl profeter och Jesus själv agerade i skrifterna.
Den andra sidan är försoningen. Vrede utan ett förlåtande
sinnelag riskerar omvandlas till bitterhet. Men jag känner mig inte bitter. Och
skulle jag vara det så får jag ge det till Herren. Men jag tror jag har förlåtit
alla instanser som så gravt har misskött sig de senaste åren. Det gäller såväl
skolan, Landstinget och kommunen i övrigt. Ni har totalt misslyckats och jag
förlåter er detta. Inte i egen kraft, för det skulle ingen förälder klara. Men
med Guds hjälp. Då har vi klarat ut det dilemmat, som aldrig varit något
dilemma för mig. Dessutom vet jag inte om vrede alltid är rätt ord här. Det är nog mer en enda stor sorg.
Den 28 november håller jag föredrag.
Det intellektuella klimatet i Sverige är lågt och inskränkt.
Vi kan inte diskutera saker utan att träta. Det är ett kulturellt handikapp.
Jag har aldrig hört talas om något annat land där olika åsikter är så farliga
som i Sverige.
Ikväll blir det inte Champagne. Vardagslunken är tillbaka
och det betyder två glas vin på fredagen. Spartanskt? Nej, en del tycker till
och med att två glas är två för många. Därmed
önskar jag er alla en trevlig helg!
En av världens vackraste sånger i modern tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar