Gott Nytt År!

Mönsteråsbloggen brukar alltid summera året som gått, men det tjänar egentligen inte mycket till. Vi människor är som vi är och livet och samhället blir därefter. Allt historieberättande är egentligen samma historia om och om igen där bara rekvisitan skiljer sig åt. Därför ska jag bara göra några få nedslag.

Sverige

Me too. En tämligen omfattande svensk övergreppskultur kom i dagen efter att under årtionden legat gömd i tystnadens kultur (låt vara att en del mindre allvarliga företeelser smet med på tåget som mer är att betrakta som social inkompetens än sexuella övergrepp). Men sexuella övergrepp är och har varit en realitet för många kvinnor, och för all del några män också. Mormor visste. För hon drabbades. Mamma visste. Min fru visste. Som historiker visste jag också. Alla som läst äldre domböcker har mött alla fall som kallas ”mökränkning” eller ”lönskaläge”. Man kan undra hur många av dessa sexuella förbindelser mellan ogifta som i själva verket var våldtäkt eller påtvingat. Anar en djuphavsgrav.

Vill man lära sig något av historien så se på Sverige och Danmark. Ärkefiender kan bli goda grannar. Det borde inge hopp, om människan bara var beredd att lära sig av det förflutna.

Mönsterås

Nej jag lyfter inte fram bytet på kommunalrådsposten. Det blev precis så odramatiskt som jag hade förutspått. Istället väljer jag att lyfta fram den utredning av kulturellt värdefulla byggnadsmiljöer i centrum som Länsmuseet gjort på uppdrag av Mönsterås kommun. Ett bra initiativ och en välgjord rapport där mina egna forskningar om en del av husen uppenbarligen har använts.

Hoppas att Mönsterås kommun kan bli bättre på att värdera såväl historiska miljöer som det värdefulla kulturlandskap som omger tätorten.

Mitt liv

Man lär så länge man lever. Som väl är. Var alldeles för social 2017. Jag är en ensamvarg och behöver mer tid för att reflektera. Ska bli mer av Elias och Johannes döparen. Försökte stötta det lokala kulturlivet 2017 och kommer fortsätta med det 2018. För egen del blev det i alla fall en ny bok. Dessutom en bok jag är nöjd med. Räknar dock inte med att särskilt många kommer att begripa sig på den. Spelar ingen större roll.

Min nya bok är en absurd deckare som blandar djup och yta.

Mindre social är alltså mitt första nyårslöfte. Det andra är att bli mer rädd om min kropp igen. Promenader och kontrollerat kostintag väntar.

Annars vet jag inte. Kommer väl i än högre grad att ställa mig bortom allas förväntningar på hur man ska vara, vad man ska säga och vad man ska skriva. Jag har fyllt 50 och bryr mig inte så mycket mer och det är en bra känsla.

Däremot har jag nog kvar något slags bekräftelsebehov, så några föredrag lär det bli. Kanske en ny bok också. Vem vet. Förmodligen bara Gud. Men det handlar inte bara om bekräftelsebehov. Givetvis finns det en genuin vilja att förmedla något och att få berätta.

Önskar läsekretsen ett Gott Nytt År!

Årets bästa rocklåt stod Last Leaves för (resterna av The Lucksmiths). Njut av den.