Desillusionerad

Den som inte konkret har upplevt det liv vi lever kommer heller aldrig att förstå det. Jo det finns förstås andra som har en liknande situation och det är hos dem man kan få någon slags gemensam förståelse. Dom som alltid lever med osäkerheten. Att aldrig veta vad som ska hända. När nästa anfall kommer eller på vilken nivå det blir. Den där malande, gnagande småångesten hela tiden som man gör allt för att tränga tillbaka. Landstinget har totalt svikit barnen med speciella behov.

Men nu är det fredag igen och det är bara att hoppas. Har föredrag på tisdag och ska försöka få det att fastna hjälpligt. Men jag kommer hur mycket jag än övar att bli ganska så manuskripberoende. Hur som helst. Mönsterås bibliotek nu på tisdag kl 18.30. Om livet på Kronobäck 1680 till ca 1850. Bland militärer, torpare och gårdsfolk. Föredraget bygger delvis på ny forskning. Vill man förhandsboka kan man göra det till studiecirkel@kronoback.org eller via telefon 070-37291 61 (gärna sms).

Annars känner jag mig tom nu. Förr hade jag alltid något att skriva om. Men jag är helt enkelt för trött och desillusionerad. Jag avslutar därför med en Smithsklassiker. Många tror att den är ironisk. Det kan diskuteras. Långt ifrån givet.

The Smiths gitarrist Johnny Marr fortsatte med andra projekt. Här ett av de bästa.