Valfeb...fredag

Mönsterås valaffischer är ett kapitel för sig. Man får lite dansbandskänsla. Roberts leende skulle ha gjort bröderna i Sten & Stanley gröna av avundsjuka. Därtill har han två charmanta körtjejer. I Anders band lyfter man traditionsenligt fram sångaren i bandet som fixstjärna. Men leendet känns kanske lite mer stramt än Christer Sjögrens.

Jag har för stor respekt för individen och civilsamhället för att bli sofistikerad vänster och jag har för stort socialt engagemang för att vara egotrippad höger. Individens frihet ska så långt möjligt värnas, civilsamhället ska få frodas på egna villkor, samtidigt som vi har ett samhälle som visar solidaritet med de utsatta som inte kan stå på egna ben. Därutöver behövs en radikal omvandling i såväl teknik som livsstil som är anpassad för den här planeten. Så vilket parti väljer man då? Det finns inget som kombinerar detta på ett balanserat sätt. Så hur radikal jag än vill vara hamnar jag i ett grått och trist mittenlandskap utan skarpa konturer där jag inte kan annat än att gå vilse.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska rösta. Har inga lojaliteter. Brukar sprida ut rösterna för det mesta. Viktigt att de mindre partierna får vara kvar i fullmäktige i alla fall. Vore hemskt trist om Mönsterås till slut bara består av Socialdemokrater, Centerpartister och vimsiga Sverigedemokrater.

På riksnivå framställer man alltid alla val som ödesval, men sanningen är att det kommer att ticka på ungefär som vanligt oavsett vilka som bildar regering. Att SD kommer få över 20% utgår jag redan ifrån, med tanke på de fimbulvindar som nu blåser, och det kommer att bli minoritetsregering och strul länge. Mittenpartierna har inget större intresse av att bryta upp blockpolitiken.

Det som äcklar mig mest inför valnatten är att behöva se en segerrusig Jimmie Åkesson skratta triumferande mot bakgrund av en hop skrålande kostymklädda halvhuliganer i salen.

På lokal nivå finns i princip ingenting av värde. Alla partier är så överens om nästan allt. Skillnaderna inom respektive parti är större än skillnaderna mellan partierna. Det lokala samförståndet kväver alla normala demokratiska yttringar som debatt och meningsbrytningar. En demokrati behöver hyfsat tydliga alternativ för att vara vital även på lokal nivå. Mönsterås kommer att fortsätta som vanligt oavsett vilka som vinner.

Hörde att föräldrar riktat kritik mot att Socialdemokraternas Robert Rapakko skulle representera sitt parti på skoldebatten på Parkskolan. Kritiken är i grund och botten korrekt. En lärare ska inte verka aktivt för något parti på den skola han arbetar på under skoltid. Men…den här debatten var ju inte på så blodigt allvar och fyllde ju mer en pedagogisk funktion, så lite överdriven var nog reaktionen. Det optimala hade givetvis varit om S hade utsett en annan representant från början.

Snart dags för mina två glas vin som intas på fredagar. Avslutar fredagshälsningen med Lost, en bortglömd Morrisseypärla. Och det är väl just Lost jag känner mig.