Varför håller jag på med det jag gör? Ja, den frågan
infinner sig kanske hos oss alla emellanåt, men ärligt talat har den aldrig vållat
mig större huvudbry. I alla fall inte de senaste 30 åren.
Kunskaper och underhållning
Syftet med det jag gör, vare sig det handlar om historiska föredrag
eller deckare, är tudelat. Det handlar dels om att förmedla kunskaper, dels om
att underhålla. De gånger jag lyckas förena dessa två intentioner är jag nöjd.
Bakom döljer sig förstås en tanke om att kunskaper och underhållning är något
viktigt som i bästa fall kan skänka människor livsglädje eller intellektuell
stimulans och indirekt bidra till goda kvaliteter i samhället. Mer pretentiös
än så tänker jag inte bli.
Ett historiskt föredrag kan otvivelaktigt bli ganska torrt,
men jag har alltid satt en ära i att försöka göra det intresseväckande och, där
så är möjligt, krydda med en gnutta humor. Det finns få ämnen som är så
allvarliga att man inte kan få in någon roande vinkling. Dessutom finns det i historia
ofta en dramaturgi som är tacksam. Att lyfta fram människoöden är alltid
nyckeln om man vill nå lite längre och göra så att besökarna inte har glömt
föredraget innan de lämnat lokalen.
Och orkar man ta sig igenom mina deckare är målsättningen
att man ska vara mer bildad efteråt än innan man började, samtidigt som man har
fått ett par tre timmars avkoppling.
När detta väl är sagt bör jag kanske påtala att det finns en
gräns där humorn övergår i trams och spektakel. Där får man vara försiktig så
att det inte stjälper över åt fel håll. Det ska aldrig råda någon tvekan om att
humoristiska inslag alltid görs på en seriös grund. Kunskaper är i sig roliga
och behöver inte kryddas med buskis i var och varannan minut.
Hubert och Jupiter Jones
Dessvärre finns det märkvärdiga människor som ser ner på all
underhållning. Men redan i min barndom lärde jag mig att man utan några som
helst problem kunde kombinera bildning med ett visst mått av underhållning.
I Sivar Ahlruds
humoristiska ungdomsböcker om tvillingdetektiverna Klas och Göran och deras
beläste kusin Hubert fanns alltid en underton av kunskapsförmedling. Hubert
själv var ju en urtyp för den nyfikne och kunskapstörstande ynglingen.
På samma
sätt så kombinerade alltid B. Wahlströms bokserie om Tre Deckare (Hitchcockserien)
humor och bildning. I en tid där killar skulle vara muskulösa och glida runt i moderiktiga
kläder så framträdde där den något korpulente ungdomsdetektiven Jupiter Jones,
en i det närmaste pinsamt självsäker grabb som besatt kunskaper utöver det
vanliga och löste problem medelst hjärnan. Både Hubert och Jupiter var givna
förebilder för oss som inte hade något som helst intresse av att spela det
vanliga spelet och imponera på tjejer med muskler eller poser.
Att sedan böckerna var en slags flykt från en många gånger
besvärlig verklighet under år av mobbning och andra problem är jag den förste
att erkänna. Därför ser jag heller aldrig ner på vuxna som ibland vill fly sin
verklighet genom att träda in i böckernas värld.
Bildningsiver och bildningsförakt
När jag sedermera började läsa historia på högskolan så
landade professor Lars-Olof Larssons pläderingar om att förmedla
historiekunskaper till den historieintresserade allmänheten i hyfsat god jord.
Att som akademiker låsa in sig i sitt elfenbenstorn och enbart möta kollegor
var en dödssynd.
Så om du tror jag är snarstucken för att någon tagit bort
mina historiska texter från en hemsida så tror du fel. Frågan går betydligt
djupare än så. Det är ett förakt för allt det jag står för och brinner för i
min yrkesroll. Under flera månader har jag kämpat med texterna för att hitta
just den där tonen som gör att jag når utanför den lilla kretsen av redan
intresserade. Det är ingen skitsak i min värld.
Möjligen är föraktet för bildning större än föraktet för
underhållning. Det påstås ibland, helt felaktigt och historielöst, att bildning
enbart är ett borgerligt projekt. Då glömmer man att arbetarrörelsen en gång
också gick i bräschen för bildning, inte minst via ABF som bidragit till att
tusen och åter tusen knegare har kunnat sträcka på ryggen i vetskap om att de kunde
minst lika mycket som chefen, kanske mer. Idag kan man i vissa kretsar bli
hånad för att man läser böcker eller vill sätta sig in i olika frågor istället
för att klamra sig fast vid förutfattade meningar, vidskepelse eller fejk news.
Mestadels positiva erfarenheter
Under alla de år jag skrivit böcker och hållit föredrag så
har jag i någon mån hunnit insupa kulturarbetarens villkor. De kan förstås
variera. Den som är etablerad författare, musiker eller skådespelare lever
förstås ett liv väsensskilt från oss andra som får offra sömnen och försöka
klämma in små skrivstunder kring midnatt.
Huvudparten av mina erfarenheter är ändå positiva. Människor
är i regel mindre kritiska mot det man gör än man själv är. Det historiska
intresset i den här bygden är stort. Därom råder ingen tvekan. Särskilt
äldreboenden och pensionärsföreningar synes uppskatta föredrag och
bildvisningar. Och föreläsningarna på hembygdsgården drar alltid fulla hus. Bokläsarna
är i regel också mer uppskattande än man kan förvänta sig gentemot en glad
amatör. Eller nåja…glad och glad.
Sedan finns det dessvärre också erfarenheter som är mindre
angenäma. Kultursnobbismen lever och frodas starkt i vissa kretsar.
Lokalhistoria är inte fint nog, utan historia bör handla om riket Sverige och
dess konungar, menar man. Min största synd är emellertid deckarskriverierna. Den
genren verkar locka fram den värsta sortens förakt från dem som ställer vissa
specifika krav på hög kultur.
Den formen av kultursnobbism kan jag emellertid leva med
utan att känna ens ett uns av obehag. Mer ledsamt är att bli tagen för given. En
del verkar tro att jag är någon slags myndighet som man kan ställa krav på,
någon man anlitar när det krisar och man behöver hjälp. Vid några tillfällen
har man knappt fått ett tack trots att man lagt ner timmar, ja kanske dagar på
att få fram vissa uppgifter. Men tacknämligt nog är den sortens erfarenheter
begränsade.
Så i mån av kraft och tid tänkte jag fortsätta skriva och
hålla föredrag, sprida kunskaper och underhålla. Förmodligen kan man ägna sig
åt värre saker. Supa och slåss, råna och mörda, exempelvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar