Att arbeta ger mig energi

Det har nu gått drygt ett år sedan jag sökte hjälp för depression och ångest. Jag gick två gånger hos en kurator. Jag hade fått gå fler gånger, men hon tyckte jag hade god självinsikt så vi lät oss nöja med det. Därtill fick jag sertralin som ska hjälpa en att se lite ljusare på tillvaron. Högst sannolikt handlade det om utmattning efter flera år under orimlig press.

Hur har det då blivit? Sertralin...tja jag vet inte. Energin kommer och går. Vissa dagar är det svårt att få något gjort, andra är jag oerhört fokuserad. Det finns en myt om att den som är deprimerad ligger utslagen i en säng och inte förmår någonting. För mig har det varit tvärtom. Arbete och intressen har räddat mig. Det är min terapi. När nu hembygdsföreningen jävlas med mig och försöker ta ifrån mig både nyckel och uppdrag så hade det kunnat sluta med en katastrof om jag hade böjt mig och gått med på det. Att gå till arkivet ett par timmar ibland är den bästa terapi man kan få. Det är viktigt med konsekvenstänk.

Bokskrivandet är min andra terapiform. Men där har det varit lite segare. Hjärntröttheten gör det svårare att producera texter helt enkelt. Ska man skriva så att det blir en bok ska det vara på en helt annan nivå än blogginlägg.

Men rent intellektuellt har jag klarat mig bra. Jag tänker mycket i projekt och när jag väl sätter fart med något så blir det så. För det mesta. Tröttheten är bedövande ibland. Humörmässigt är jag stabil. Är oftast lugn, även om jag ibland höjer rösten. Häromdagen skällde jag faktiskt ut någon på riktigt för första gången på väldigt länge. En jäkla urladdning som var tämligen befogad dessutom.

Just nu har jag gott hopp. Kommer att jobba intensivt med att skriva nästa bok den närmaste tiden, samt fortsätta spela in digitala föredrag. Att arbeta ger mig energi.