Dag 19 med corona. Idag var morgontempen nere på 36,5, vilket är något lägre än min "normala" nivå. Det var förstås glädjande. Samtidigt har den elake vätten börjat släppa taget om struphuvudet. Första dagen där jag känner lite hopp. Min dotter har överlevt sjukan. Min fru verkar också vara på god väg och ligger lite före mig.
Att jag tjatar om denna sjuka beror väl delvis på att jag ska ha något att göra när hjärnan inte riktigt fungerar, men också för att varna. Corona är precis så lömsk och elak som många redan har sagt. Glöm alla lugnande budskap att det inte är så farligt, att de flesta klarar sig bra, en del helt utan symptom etc.
Ja, de flesta överlever. Men det känns som att den skadar kroppen på sätt vi ännu inte har full koll på. Jag har haft de flesta barnsjukdomar och som vuxen olika influensor. Finns inget som kommer i närheten av detta. Den segdragna febern, mystiska symptom, plötsliga svängningar etc etc. Känslan av att aldrig bli frisk. Tre veckor av förlorat arbete just nu.
Nå, det är i alla fall fredag, även om det inte betyder något för mig just nu. Någon ny bra musik har jag inte hittat.. Tur det finns en del bra från 1968.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar