Noterar att en förenings styrelse har en medelålder på 74 år (varvid en som är 59 år drar ner genomsnittet). Självklart ska en förening ta tillvara de äldres erfarenhet, så det handlar inte om att se ner på äldre. Men ska en förening kunna förnya sig och överleva på sikt är det förstås ohållbart.
Många föreningar har svårt att få tag på frivilliga för styrelseplatser, men det gäller inte den här föreningen. Jag vet i alla fall 3 under 60 år som har varit beredda att ta ansvar för olika bitar och som säkert hade kunnat bli aktuella för styrelsen efter en tid. Men de fick aldrig chansen.
Ska en förening överleva måste man ta in även yngre så att det blir dynamik. Och man måste förbereda och lära de yngre så att de kan ta över. På arbetsmarknaden förekommer åldersdiskriminering av äldre. Här är det tvärtom.
När det här styrelsegänget inte orkar mer så finns det inga inskolade som kan ta över. Och vilka ska sköta allt? Nej, man måste våga släppa kontrollbehovet. Annars är det total kris inom 10 år. Finns den insikten? Då borde man också agera utifrån det scenariot, sluta bevaka sina revir och sluta behandla människor som hot. Under drygt 20 år, minst, har föreningsmiljön varit osund med utfrysning som en strategi mot de människor som de inte tycker passar in eller inte kryper tillräckligt bra.
Man kan lära sig mycket av föreningslivet. Som hur man skapar framgång på ytan, men underminerar där under. Ballongen kanske inte säger pang, men sakta men säkert pyser luften ut. Tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar