När jag fick veta att Deportees skulle komma till anrika Söderport i Kalmar skyndade jag mig att skaffa en biljett redan i juni. Söderport släpper bara in 200 och vi som hade turen att få komma in fick uppleva något enastående bra.
Deportees är det sympatiska Vindeln-Umeåbandet som har hållit på i 20 år och släppt sju LP-skivor. Bandets stora musikaliska bedrift är att de har lyckats med det omöjliga konststycket att förena indie med arenarock. Det kan vara en svår balansgång när man både vill behålla sin integritet och samtidigt, förstås, nå ut till en bred publik.
På Söderport var det nog musiknördarna som var överrepresenterade så publiken var redan vunnen från start. Kanske var det en kombination av det och rutin som gjorde att bandet gjorde ett avslappnat intryck. Dessutom har man ju en osedvanligt fin låtskatt i bagaget och en riktigt bra ny skiva.
Live blir det än mer innerligt och dynamiskt. Just dynamiken i arrangemangen är möjliga eftersom bandet består av så duktiga musiker. De kan skifta volym, tempo, anslag och tonnyanser på ett sätt som ger gåshud. Låtarna var väl valda och jag uppskattade att bandet vågade spela även sina lugna låtar i en tid då det mesta handlar om korta snabba intryck, vilket på sikt riskerar att forma en befolkning som saknar tålamod för det lugna och genomtänkta.
Ljudvolymen var möjligen en aning hög för ett så litet hak som Söderport, men det är en randanmärkning. Samtidigt är det skönt att bli en del av musiken när ljudvågorna går rakt in i kroppens atomer.
Däremot tyckte jag synd om det utsökta förbandet Dreaming wild (som också spelade med Deportees och gjorde det utmärkt) eftersom några stod vid baren och pratade lika högt som vanligt. Det är direkt oförskämt och okunnigt.
Med det sagt så blev det ändå en kväll som sent ska glömmas.
Kuriosa: Vindeln är förebild för Vindsele i Sivar Ahlruds gamla böcker om Tvillingdetektiverna, de flesta utgivna på B. Wahlströms Ungdomsböcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar