Populismens kännetecken

Ibland kikar jag in på Flashbacks diskussionsforum, särskilt kriminalia. Det räcker med 3 minuter så ser man ett mönster som något förenklat kan sammanfattas så här:

Någon åker fast för sexuella övergrepp (eller valfritt annat brott). Då vaknar förstås Flashbacks intelligentia: ”Kulturberikningen har visat sig igen. Hoppas ni sossesvin är nöjda nu. Utvisa alla mena.”

Sedan finns det två vägar framåt. Visar det sig nu vara en invandrare så pissar de på sig av upphetsning och perverterad "skadeglädje". Men råkar han heta Björn Andersson så blir förvirringen total. ”F-n han måste vara adopterad och fått ett svenskt namn. Förresten ser han inte romsk ut?”. En annan vanligt förekommande analysmetod går ut på att när invandrare begår brott bottnar det i gener och kultur, men när svenskar begår brott bottnar det i psykisk sjukdom eller att han har umgåtts med invandrare och blivit "smittad".

Här följer några av populismens kännetecken:

1. Man hittar ett verkligt problem, stort eller litet, och beskriver det på ett sätt som ska göra människor särskilt upprörda och känna att detta problem drabbar just dem. Fakta är inte det centrala, utan att riva upp känslor. Människor måste bli upprörda. Därför sprider man hejdlöst en salig blandning av fakta, lögner och konspirationsteorier. En tydlig anti-intellektualism och skepticism mot vetenskap.

2. Just det problem man fokuserar på sätts in i ett konfliktperspektiv där olika grupper ställs emot varandra.

3. Ett typiskt perspektiv är ”det rena folket mot den korrumperade eliten”, eller ”det svenska folket mot andra kulturer” Då menar jag inte ett kritiskt ifrågasättande av överheten eller kriminella seder i andra kulturer, utan något mycket större. En mytbildning.

4. Man har en neurotisk fixering vid just detta problem så att det sakta men säkert nöts in i människors medvetande så att det framstår som det helt avgörande för nationens fortbestånd.

5. För att spä på det hela så reduceras människor och vissa grupper till just ”problem”. Man generaliserar utifrån problemet. Ex: 2% av de arbetslösa fuskar = alla fuskar och ska straffas. Invandrare är överrepresenterade i brottslighet = Alla invandrare utgör ett problem (trots att 97-98% sköter sig.). Allt handlar om de där 2-3%.

6. Problemet löses genom att avlägsna de man förknippar med problemet – invandrare, arbetslösa, sjuka, människor som vill göra gott mot andra (woke) etc. Det stösta brottet i svensk historia var när Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan.

7. Man hänvisar ofta till en gyllene guldålder som ligger längre tillbaka i historien, innan de korrupta politikerna tog över eller innan massinvandringen började. Att det sedan utifrån en majoritet faktorer och parametrar var sämre då, tystas effektivt ner. Vissa saker kan man på goda grunder tycka var bättre förr, men poängen här är att man enbart tar fasta på det och sätter det under förstoringsglas - man skapar ett försvunnet Eldorado. Normal nostalgi omvandlas till en dyrkan av de heroiska förfäderna. Att sedan våra förfäder var som folk är mest - försökte skapa bra liv, visade kärlek, söp och slogs, trätte och kivades i byn, får vi aldrig veta.

8. Avundsjuka spelar en central roll. Kan man väcka en känsla av avundsjuka är mycket vunnet. Vänstern har alltid vunnit på att väcka en avundsjuka mot de som är rika. Högern väcker avundsjuka genom moralism och genom att ställa olika grupper mot varandra.

9. Denna avundsjuka riktas särskilt mot människor som vill göra gott. Det beror dels på att de ser sin egna ruttna själ i ljuset av dem som i vart fall försöker, dels på att konstruktiva människor som gör goda saker riskerar att minska de problem som populismen livnär sig på.

Blomstermåla Folkets Hus på lördag - Föreläsning och musik till förmån för Suicide Zero

Jag hade en vän. Hade. Han orkade inte mer. ”Hör av dig när du vill”, sa jag. Det gjorde han inte. Tankarna gnager ibland. Kunde jag ha gjort något mer? Kunde psykiatrin ha räddat honom? Jag kan inte svara på det. Men jag har också tillsammans med vården fått nåden att vara med och hjälpa människor, så jag vet att livet kan ta sig nya och ljusare vägar.

Men samhället kan te sig brutalt för den som inte mår bra. Det är alfahannarnas värld, de välmåendes och de välanpassades värld, de vassa armbågarnas värld. Ofta gäller den starkes rätt. Det gäller att prestera så att man inte blir dysfunktionell i samhällskroppen. Många skäms när de inte orkar med alla krav. Man vänder sig inåt i stället för att vara öppen eller söka hjälp. Man är rädd för samhällets dom, rädd för att hamna mellan myndigheternas stolar, rädd för vardagslivets blickar och tissel och tassel. Allt för många saknar en omgivning som ser och hör och bryr sig.

Men det finns människor som vill se, som vill höra, som vill bry sig, och som vill forma nya attityder gentemot psykisk ohälsa så att människor vågar dela med sig. Och som vill väcka en vaksamhet så att vi vågar fråga, bry oss om och göra det som borde vara en naturlig del av anständig medmänsklighet.

Den 13 december klockan 15.00 är det ett evenemang i Blomstermåla Folkets Hus som aktualiserar detta angelägna ämne och där allt överskott går till organisationen Suicide Zero. Det är Fredrik Kling som har tagit initiativ till ännu ett evenemang med ”tillsammans” och ”psykisk (o)hälsa” som tema.

Maria Pedersen håller först ett föredrag om hur vi kan stödja människor som inte mår bra. Hon vet vad hon talar om. Insikterna kommer direkt från ett hjärta som upplevt det mest smärtsamma man kan erfara.

Det bjuds också på magnifik musik. Hur många har inte vittnat om hur musiken var ett stort stöd under en svår period, kanske rent av räddade deras liv. Musiken blir ett redskap som sätter ord på det man själv upplever. En känsla av att vara förstådd, av samhörighet. Och livemusik för oss alla samman.

I Blomstermåla får vi lyssna på Weibenfalk, en man med livserfarenhet och musiken som en trogen följeslagare. Han har en speciell förmåga att väva ihop tider som gått med nuet och förmedlar eftertänksamma reflektioner kring allt som satt spår. (Video finns i slutet av inlägget)

Weibenfalk och Maria Pedersen

Vi får också lyssna på Esplanaden som med sin energi och livsbejakande musikaliska gåva ger nytt hopp och nya insikter om att det finns en väg framåt trots smärtsamma erfarenheter. (Video finns i slutet av inlägget) Missa inte detta evenemang. Det är viktigt på riktigt.

Evenemanget sker i samarbete mellan Suicide Zero , Samhällsföreningen Blomstergruppen , Bevi , Borefur’s, RF- SISU , Bilda och Blomstermåla IK .

Om man vill säkra en plats i biografen swishar man 120 kr per person till 123 000 88 88, och skriver sitt namn och antal som kommer.

Ny singel från Loom - helgens musikaliska upplevelse

Helgens stora musikaliska nyhet och upplevelse är en ny singel med Loom från Ålem/Blomstermåla. Och det är ett tungt och mullrande Loom vi möter. Riffen känns i ryggmärgen, men den som lyssnar noga kan också urskilja en gitarrslinga under låtens andra halva. Sången ligger spöklikt ganska långt bak i produktionen och bidrar till en mäktig atmosfär, med ett stråk av sorg.

Hur som helst så är Looms nya låt magnifik. Något av det bästa de gjort, kanske rent av det bästa. Jag vill helst inte ge en genrestämpel på Loom men det är klart att den här ljudbilden är tung shoegaze - muren av ljud som man brukar säga, det drömska, den lågt mixade sången etc - men risken med att sätta ett band i ett fack är att bara de mest initierade i genren lyssnar. Loom borde upptäckas av flera än shoegaze-älskarna. För att uttrcka mig något vårdslöst så är det här "skitbra". I min värld en av årets bästa låtar.

På denna inspelning återfinns Fredrik Axelsson som låtskrivare, gitarrist och på synth. Här även sångare. Övriga är Roland Klein bas och sång, Henrik Viberg, trummor och Eddie Wilmin, keyboards.

Historiker - inget myspys

Jag minns när min gode vän Peter Danielsson höll ett föredrag där han kom in på Mönsterås-Åseda järnväg och kommunens ekonomiska engagemang i detta projekt, som höll på att försätta kommunen i konkurs. Man hade skulder att betala av till mitten av 1900-talet. Trots att detta utspelade sig i början av 1900-talet så kunde det fortfarande vara känsligt att berätta om detta.

När jag själv har hållit föredrag om Viktor Lunds tid i köpingen så har jag blivit varnat för att ta upp vissa saker, trots att det var drygt 60 år sedan.

En annan gång råkade jag påtala att stranden runt Oknö är kommunal mark och att husägarnas försök att få stränderna att se privata ut är moraliskt tveksamt. Det fick man förstås inte påtala.

Ett mord från 1910-talet avråddes jag också att skriva om.

Idag höll jag ett föredrag om butiker och handlare i Mönsterås på 1900-talet. Givetvis kom jag också in på historien om Skepparns livs i början av 1980-talet då ICA, Domus och kommunen gjorde allt de kunde för att motarbeta nyetableringen. Detta är tveklöst en av de största skandalerna i Mönsterås moderna historia. Men när jag hade nämnt detta kände jag direkt att jag hade gått lite för hårt fram. Inte för att jag hade fel, utan för att jag inte hade tid att lägga fram alla belägg (som jag annars har i en längre artikel). Det är viktigt att redovisa sina belägg, särskilt i sådant som ännu kan vara känsligt. Men artikeln kommer i kommande årsbok. Den kommer inte att bli populär och det är inte heller syftet. Även om det är drygt 40 år sedan så var stora delar av Mönsterås etablissemang inblandade i detta och de vill förstås inte höra talas om det som hände

Det jag vill komma fram till är att det inte är något myspys att vara historiker. Uppgiften är inte att vara en trevlig och oförarglig nostalgiker. Vi är en slags detektiver i det förflutna. Självklart har vi en moralisk förpliktelse att lägga fram vad som har hänt och att försöka förklara och förstå. Detta även om man väcker förargelse. 

Den dagen jag avstår från att gräva i sådant som makthavare anser vara känsligt så påminn mig om att jag ska sluta helt med historia. Historieämnet gick armkrok med makten alldeles för länge i Sverige. Vi är inte makthavares drängar, även om man kan undra när man ser turerna kring kulturkanon.

Grupparbeten - nej tack

Riktiga möten med människor i vardagslivet gör mig i regel lite småstressad. För att inte tala om hur obekväm jag är på kalas. Visserligen har alla föreläsningar under årens lopp vant mig vid människor och det är ingen fobi. Jag råkar bara vara introvert, vilket förstås inte matchar med samhällets extroverta norm.

Jag är något av en ensamvarg och trivs så. Bättre att ha några få vänner man kan lita på än flera ytliga kontakter. 

Det värsta jag visste i skolan var grupparbeten. Men vi skulle lära oss att samarbeta och bli sociala varelser. Däremot älskade jag när jag fick arbeta självständigt med egna projekt. Ska man samarbeta med flera är det alltid någon som spårar ut och inte gör sin del, så bättre sköta allt själv och därmed behålla kontrollen. Ett undantag är de gånger jag samarbetat med min gode vän Peter Danielsson. Den mannen kan man lita på till 100%.

Kloka arbetsgivare låter mig arbeta inom vida ramar mot målet. Det finns inget värre än chefer som hänger över axeln och ger direktiv och lägger sig i. Det förstör arbetsglädjen. Men en del har helt enkelt det sättet och andra har svårt att hantera självständiga medarbetare.

Nej, egna projekt ger mest och är de roligaste. Sedan kan det förstås uppstå situationer där man helt saknar kompetens och behöver ta in hjälp. Men det mesta går faktiskt att lära sig om man har tålamod. 

Det underliga är att jag i regel föredrar lagsporter som kräver just samarbete framför individuella idrottsgrenar. Kanske har det att göra med den underbara känslan av att få hålla på ett lag, den delade glädjen vid vinst och den delade sorgen vid förlust.

Av alla de förströelser Gud har gett människan som tröst är fotboll och ishockey de främsta. Att för ett par timmar få släppa allt och bli en del av något större, ett vi, är mycket värt.

Däremot har min känsla för tid blivit sämre med åren. Boken om Mönsterås GIF har tagit mycket längre tid än vad jag har trott och dumt nog talat om för andra. Men det mesta är skrivet. Fast jag släpper inget förrän jag är helt nöjd. 

Nytt från GIF

Vill du veta vad som händer i GIF, så följ herrlaget på Instagram. Där presenterar vi spelare varje dag.

GIF har också fått en ny tränare - Håkan Gustafsson. Jag råkade möta honom i ett sammanhang och fick känslan att här får GIF något särskilt.

Med det sagt så ska Jimmy Rasi och Jan "JK" Karlsson ha en eloge för den insats de gjort för laget. De förde laget upp i femman och gjorde allt de kunde det första svåra året i en ny division. Det är bara att lyfta på hatten.

Ge oss politiker som inte hoppade av skolan i årskurs 7

Jag ger helt upp hoppet om svensk politik. Så intellektuellt obegåvat att jag knappt orkar skriva, ens sucka. Hade bilradion på igår och en representant för regeringspartierna skulle försöka förklara vad svenska värderingar är. Ja, det kan ju vara viktigt om man nu kräver att invandrare ska skriva under på det. Ja, det borde vi väl alla göra i så fall. Damen fnittrade och började med glatt humör berätta. Hon nämnde tillit, ordning och reda och stå i kö. Och fnittret ville aldrig ta slut. Kanske insåg hon innerst inne vilken låg nivå hon hade svarat på.

Först tänkte jag att att det är radions parodiprogram, men nej, det går väl på söndagar. Men ok, låt oss se.

1. Tillit - men det är ju just det borgerligheten brukar klaga på, att medborgarna har haft allt för stor tillit till stat och myndigheter under sossarnas tid. Ja, man kan spåra den tanken ända till 1800-talets skolböcker i historia där tilliten mellan folket och kungamakten ofta lyfts fram som något som är det typiskt svenska. Jag skulle dock inte kalla det tillit, mer en slags balans. Kungamakten glömde aldrig Dackeupproret, så därför vågade man väl inte annat än att lyssna på bönderna. Och tillit mellan människor är ju mer en slags nostalgisk hallucination. Man trätte enormt mycket mer i byarna förr. Och om tillit ska vara en typisk svensk värdering så kan man börja med att utvisa alla intellektuella som per definition ska ifrågasätta det mesta. Staten vill ha tillit därför att de vill ha lydiga och lojala medborgare.

2. Ordning och reda. Ja, det brukar ju sägas vara något typiskt svenskt, eller ska jag säga germanskt. Invandrarna ska alltså lära sig hålla ordning och passa tider och vara organiserade. Det är jätteviktigt. Hela den svenska identiteten är hotad. Oj, oj, oj. Vi kan ju bara se hur det stod till med den svenska ordningen under coronapandemin. Vi var helt handfallna.

3. Stå i kö. Här havererar det totalt. Invandrarna ska alltså skriva under på att de ska följa det svenska dumtålamodet vid köbildning. Det är det hon väljer som ett exempel när hon vill berätta om de svenska värderingar som invandrarna ska skriva under på. Jimmie Åkesson fick en gång frågan: vad är typiskt svenskt? Hans svar blev (efter lång betänketid och flackande blick) - stå i kö.

Alltså...snälla ge Sverige politiker som inte hoppade av skolan i årskurs 7. Ja, jag raljerar, men det är den enda tonen som jag tycker passar.

De viktigaste svenska värderingarna sammanfattas i vår lagstiftning. Det räcker gott och väl som måttstock.

Notera: jag är inte socialdemokrat eller vänster, utan helt politiskt fristående.

Butiksdöden i Mönsterås är bara kapitalistisk logik och homo economicus

Många verkar chockade när den ena butiken efter den andra läggs ner i köpingen. Men detta har pågått länge och är bara en naturlig konsekvens i ett kapitalistiskt samhälle där pengar styr och kulturella värden är satta på undantag.

Förr hade vi två järnhandlare, 2 färghandlare, en bokhandel, betydligt fler klädaffärer, inte minst herrekiperingsbutiker, ett par skohandlare, musikaffär, 6-7 kaféer samtidigt, 8-10 samtida kvartersbutiker för livsmedel, hobbybutik, tyg- och garnaffärer, kiosker m.m.

Varför är de borta? Det började med varuhus och sedan stormarknader och fortsatte med Internetförsäljning. Nu påstår en del att det inte är billigare där, men det är det för det mesta. Det hjälper ju inte att låtsas att det inte är det.

Men man konkurrerar inte bara med priset, säger vän av ordning. Nja, för de flesta är priset det avgörande. Ytterst få tänker att "nu ska jag köpa den här boken i Mönsterås för 350 kr istället för att beställa den från Adlibris för 225 kr med gratis frakt, därför att jag vill ha en levande köping med bokhandel." eller "Jag köper skjortan här för jag får så bra service". En del föredrar också den anonymitet som stormarknader ger. Nej, den typen av lokala stödköp uppmuntras inte av vårt kapitalistiska samhälle som har lyckats forma oss till homo economicus.

Man måste vara ärlig och säga som det är. En levande köping kostar. De som har pengar och värderar köpingen måste helt enkelt betala extra för det.

Så det duger liksom inte att först slå på stora trumman för fri konkurrens för att sedan gnälla när denna konkurrens slår ut företag. Då är det för sent att inse att det kanske fanns andra kulturella värden och trivselvärden.

Många klagar på kommunen i sammanhanget. Tja, vad ska den göra? Kommuner får inte störa konkurrensens heliga lagar. Man får exepelvis inte gynna ett lokalt företag om det finns ett billigare och likvärdigt företag i Haparanda.

Det kommunen kan göra är att underlätta för företagen så gott det går. Det gör man inte genom att stänga gymnasieskolan exempelvis. Man sänder också ut helt fel signaler genom att sälja ut det kulturellt unika Folkets Hus i Blomstermåla. Det är en tydlig markering av att kortsiktig ekonomi är viktigare än kultur. Så i det avseendet har kommunen ett ansvar. Om kommunen går före och visar att vi värdesätter livskvalitet och kultur genom att bevara Folkets hus, så drar den sitt strå till stacken för att visa på andra värden än ekonomisk egennytta. För att bara ge ett exempel.

GIF var bäst i Trekanten - kvar i div 5

Kvalseriens final mellan Trekanten och Mönsterås var spännande en halvlek. Sedan höjde GIF tempot och säkrade en plats i division 5 även nästa säsong.

Mönsterås började bra med ett klokt och fokuserat spel. Och det dröjde bara 10 minuter innan Hauge kunde skjuta in ledningsmålet efter en hörna. GIF fortsatte att ha det mesta av spelet men Trekanten lyckades kvittera på en hörna när Otto Ragnarsson hittade en ledig yta bredvid stolpen.

Trekanten höjde sig efter målet samtidigt som Mönsterås kom av sig något. Men det var ändå bortalaget som skapade de hetaste chanserna. Niki hade exempelvis två frilägen. Med en minut kvar av halvleken så nickade Hauge in sitt andra mål för dagen. Även denna gång på en hörna. Niki låg bakom många fantastiskt slagna hörnor.

I andra halvlek höjde Mönsterås tempot och det dröjde bara 8 minuter innan Ekwall kunde göra 3-1. 12 minuter senare sköt Niki in 4-1. Minuten efter tog Milad chansen med ett lobbskott från mittlinjen när Trekantens målvakt stod en bit ut på planen. Matchens smartaste mål. 5-1. Ett par minuter senare gjorde Niki 6-1 på ett friläge, vilket blev matchens sista mål.

Niki blev arg en gång när han inte fick ett inkast med sig. Jag satt en meter ifrån och kan garantera att Niki hade rätt i sak. Utan tvekan. Men domaren bestämmer ändå. Jag hade blivt mycket argare än vad Niki blev, så domarkåren ska vara tacksam för att det aldrig blev någon fotbollsspelare av mig.

Det finns inte så mycket att skriva om matchen. Första halvlek var stabil, andra briljant. Trekanten kämpade på liksom St Sigfrid förra veckan, men GIF hade ett högre tempo och bättre individuella spelare.

Nu är det inte läge att börja klaga och säga att vi inte hade behövt hamna i det här kvalet. Nu blev det så och laget har lärt sig något av den här resan som man kan ta med sig in i nästa. (Mindre tjafs och färre gula kort för att säga det kort och enkelt). Och jag har blivit bättre på att hantera hjärtklappning, högt blodtryck och nervsammanbrott. Men det har även varit många härliga triumfer. Man ska komma ihåg att vi vann över topplagen Alstermo, Kalmar AIK och - särskilt betydelsefullt - Kalmarpolisen.

Ikväll får man fira och vara glad. Vi hör inte hemma i sexan, vilket laget visade med bravur idag.

Nu hoppas jag att spelarna vill fortsätta i GIF nästa säsong och inte låter sig lockas in i fördärvet av andra lokala lag. Gräset är definitivt inte grönare på andra sidan.

Alltid rött, alltid rätt!

Bra start på kvalet för Mönsterås

Mönsterås GIF utnyttjade sitt högre tempo när man besegrade St. Sigfrid med 3-1 i kampen om att få spela i division 5 nästa säsong. Bortalaget hade sina chanser, men sett över 90 minuter var Mönsterås klassen bättre.

Mönsterås rivstartade matchen i ett högt tempo som St. Sigfrid hade svårigheter att hantera. Det dröjde bara 6 minuter innan Hauge nickskarvade bollen till Milad som fick till ett delikat skott som gick i mål.

GIF fortsatte dominera. 12 minuter senare slog Niki en perfekt frispark som landade hos Svendsby som kunde göra 2-0. Riktigt snyggt det också.

Sedan slog hemmalaget av något på tempot och släppte upp St. Sigfrid mer. Det utnyttjade bortalaget direkt genom deras notoriske måskytt Jesper Wallin som reducerade när han kom fri med målvakten. 2-1 efter 23 minuter.

St. Sigfrid fick energi av målet och flyttade upp spelet. Ett par gånger hängde ett kvitteringsmål i luften och målvakten Albert Svensson tvingades till en mycket kvalificerad räddning. Där såg det lite svajigt ut under 20 minuter. Mönsterås hade också en hel del chanser att utöka sin ledning, men den effektivitet man visade i inledningen var som borta.

I andra halvlek tog GIF tag i taktpinnen direkt. Bortalaget släpptes inte upp till några större farligheter. Istället var det Mönsterås som skapade chanser. I den 67:e minuten gav det utdelning. Efter en frispark hamnade bollen så småningom hos Elias Soltani som vackert sköt 3-1. De sista 20 minuterna spelade GIF av på ett stabilt sätt och det var närmare 4-1 än 3-2. 

Bortsett från de sista 20 minuterna av första halvlek så gjorde Mönsterås en bra insats. När man höll tempot uppe så hängde inte St. Sigfrid med. Och ju längre matchen gick desto bättre koll fick vi på deras nr 11, Jesper Wallin, som man inte bör ge mycket utrymme.

Man kan väl säga att Mönsterås gjorde det taktiskt rätt idag. Man utnyttjade sitt högre tempo och sin individuella skicklighet, samtidigt som hela laget förstod allvaret och gjorde en fokuserad kämpainsats. Albert Svenssons svettiga räddning i första halvlek var extremt viktig. Och roligt att den blott 15-årige Elias Soltani fick göra mål. Hans första i A-laget?

Tilläggas kan också att GIF hade 18 spelare totalt idag och alla fick spela utom reservmålvakten. St. Sigfrid hade med sig 13 spelare. Sådant kan förstås också spela en viss roll över 90 minuter.

En bra start på kvalet. Nästa lördag väntar Trekanten borta i säsongens sista match.