Ny singel från Loom - helgens musikaliska upplevelse

Helgens stora musikaliska nyhet och upplevelse är en ny singel med Loom från Ålem/Blomstermåla. Och det är ett tungt och mullrande Loom vi möter. Riffen känns i ryggmärgen, men den som lyssnar noga kan också urskilja en gitarrslinga under låtens andra halva. Sången ligger spöklikt ganska långt bak i produktionen och bidrar till en mäktig atmosfär, med ett stråk av sorg.

Hur som helst så är Looms nya låt magnifik. Något av det bästa de gjort, kanske rent av det bästa. Jag vill helst inte ge en genrestämpel på Loom men det är klart att den här ljudbilden är tung shoegaze - muren av ljud som man brukar säga, det drömska, den lågt mixade sången etc - men risken med att sätta ett band i ett fack är att bara de mest initierade i genren lyssnar. Loom borde upptäckas av flera än shoegaze-älskarna. För att uttrcka mig något vårdslöst så är det här "skitbra". I min värld en av årets bästa låtar.

På denna inspelning återfinns Fredrik Axelsson som låtskrivare, gitarrist och på synth. Här även sångare. Övriga är Roland Klein bas och sång, Henrik Viberg, trummor och Eddie Wilmin, keyboards.

Historiker - inget myspys

Jag minns när min gode vän Peter Danielsson höll ett föredrag där han kom in på Mönsterås-Åseda järnväg och kommunens ekonomiska engagemang i detta projekt, som höll på att försätta kommunen i konkurs. Man hade skulder att betala av till mitten av 1900-talet. Trots att detta utspelade sig i början av 1900-talet så kunde det fortfarande vara känsligt att berätta om detta.

När jag själv har hållit föredrag om Viktor Lunds tid i köpingen så har jag blivit varnat för att ta upp vissa saker, trots att det var drygt 60 år sedan.

En annan gång råkade jag påtala att stranden runt Oknö är kommunal mark och att husägarnas försök att få stränderna att se privata ut är moraliskt tveksamt. Det fick man förstås inte påtala.

Ett mord från 1910-talet avråddes jag också att skriva om.

Idag höll jag ett föredrag om butiker och handlare i Mönsterås på 1900-talet. Givetvis kom jag också in på historien om Skepparns livs i början av 1980-talet då ICA, Domus och kommunen gjorde allt de kunde för att motarbeta nyetableringen. Detta är tveklöst en av de största skandalerna i Mönsterås moderna historia. Men när jag hade nämnt detta kände jag direkt att jag hade gått lite för hårt fram. Inte för att jag hade fel, utan för att jag inte hade tid att lägga fram alla belägg (som jag annars har i en längre artikel). Det är viktigt att redovisa sina belägg, särskilt i sådant som ännu kan vara känsligt. Men artikeln kommer i kommande årsbok. Den kommer inte att bli populär och det är inte heller syftet. Även om det är drygt 40 år sedan så var stora delar av Mönsterås etablissemang inblandade i detta och de vill förstås inte höra talas om det som hände

Det jag vill komma fram till är att det inte är något myspys att vara historiker. Uppgiften är inte att vara en trevlig och oförarglig nostalgiker. Vi är en slags detektiver i det förflutna. Självklart har vi en moralisk förpliktelse att lägga fram vad som har hänt och att försöka förklara och förstå. Detta även om man väcker förargelse. 

Den dagen jag avstår från att gräva i sådant som makthavare anser vara känsligt så påminn mig om att jag ska sluta helt med historia. Historieämnet gick armkrok med makten alldeles för länge i Sverige. Vi är inte makthavares drängar, även om man kan undra när man ser turerna kring kulturkanon.

Grupparbeten - nej tack

Riktiga möten med människor i vardagslivet gör mig i regel lite småstressad. För att inte tala om hur obekväm jag är på kalas. Visserligen har alla föreläsningar under årens lopp vant mig vid människor och det är ingen fobi. Jag råkar bara vara introvert, vilket förstås inte matchar med samhällets extroverta norm.

Jag är något av en ensamvarg och trivs så. Bättre att ha några få vänner man kan lita på än flera ytliga kontakter. 

Det värsta jag visste i skolan var grupparbeten. Men vi skulle lära oss att samarbeta och bli sociala varelser. Däremot älskade jag när jag fick arbeta självständigt med egna projekt. Ska man samarbeta med flera är det alltid någon som spårar ut och inte gör sin del, så bättre sköta allt själv och därmed behålla kontrollen. Ett undantag är de gånger jag samarbetat med min gode vän Peter Danielsson. Den mannen kan man lita på till 100%.

Kloka arbetsgivare låter mig arbeta inom vida ramar mot målet. Det finns inget värre än chefer som hänger över axeln och ger direktiv och lägger sig i. Det förstör arbetsglädjen. Men en del har helt enkelt det sättet och andra har svårt att hantera självständiga medarbetare.

Nej, egna projekt ger mest och är de roligaste. Sedan kan det förstås uppstå situationer där man helt saknar kompetens och behöver ta in hjälp. Men det mesta går faktiskt att lära sig om man har tålamod. 

Det underliga är att jag i regel föredrar lagsporter som kräver just samarbete framför individuella idrottsgrenar. Kanske har det att göra med den underbara känslan av att få hålla på ett lag, den delade glädjen vid vinst och den delade sorgen vid förlust.

Av alla de förströelser Gud har gett människan som tröst är fotboll och ishockey de främsta. Att för ett par timmar få släppa allt och bli en del av något större, ett vi, är mycket värt.

Däremot har min känsla för tid blivit sämre med åren. Boken om Mönsterås GIF har tagit mycket längre tid än vad jag har trott och dumt nog talat om för andra. Men det mesta är skrivet. Fast jag släpper inget förrän jag är helt nöjd. 

Nytt från GIF

Vill du veta vad som händer i GIF, så följ herrlaget på Instagram. Där presenterar vi spelare varje dag.

GIF har också fått en ny tränare - Håkan Gustafsson. Jag råkade möta honom i ett sammanhang och fick känslan att här får GIF något särskilt.

Med det sagt så ska Jimmy Rasi och Jan "JK" Karlsson ha en eloge för den insats de gjort för laget. De förde laget upp i femman och gjorde allt de kunde det första svåra året i en ny division. Det är bara att lyfta på hatten.

Ge oss politiker som inte hoppade av skolan i årskurs 7

Jag ger helt upp hoppet om svensk politik. Så intellektuellt obegåvat att jag knappt orkar skriva, ens sucka. Hade bilradion på igår och en representant för regeringspartierna skulle försöka förklara vad svenska värderingar är. Ja, det kan ju vara viktigt om man nu kräver att invandrare ska skriva under på det. Ja, det borde vi väl alla göra i så fall. Damen fnittrade och började med glatt humör berätta. Hon nämnde tillit, ordning och reda och stå i kö. Och fnittret ville aldrig ta slut. Kanske insåg hon innerst inne vilken låg nivå hon hade svarat på.

Först tänkte jag att att det är radions parodiprogram, men nej, det går väl på söndagar. Men ok, låt oss se.

1. Tillit - men det är ju just det borgerligheten brukar klaga på, att medborgarna har haft allt för stor tillit till stat och myndigheter under sossarnas tid. Ja, man kan spåra den tanken ända till 1800-talets skolböcker i historia där tilliten mellan folket och kungamakten ofta lyfts fram som något som är det typiskt svenska. Jag skulle dock inte kalla det tillit, mer en slags balans. Kungamakten glömde aldrig Dackeupproret, så därför vågade man väl inte annat än att lyssna på bönderna. Och tillit mellan människor är ju mer en slags nostalgisk hallucination. Man trätte enormt mycket mer i byarna förr. Och om tillit ska vara en typisk svensk värdering så kan man börja med att utvisa alla intellektuella som per definition ska ifrågasätta det mesta. Staten vill ha tillit därför att de vill ha lydiga och lojala medborgare.

2. Ordning och reda. Ja, det brukar ju sägas vara något typiskt svenskt, eller ska jag säga germanskt. Invandrarna ska alltså lära sig hålla ordning och passa tider och vara organiserade. Det är jätteviktigt. Hela den svenska identiteten är hotad. Oj, oj, oj. Vi kan ju bara se hur det stod till med den svenska ordningen under coronapandemin. Vi var helt handfallna.

3. Stå i kö. Här havererar det totalt. Invandrarna ska alltså skriva under på att de ska följa det svenska dumtålamodet vid köbildning. Det är det hon väljer som ett exempel när hon vill berätta om de svenska värderingar som invandrarna ska skriva under på. Jimmie Åkesson fick en gång frågan: vad är typiskt svenskt? Hans svar blev (efter lång betänketid och flackande blick) - stå i kö.

Alltså...snälla ge Sverige politiker som inte hoppade av skolan i årskurs 7. Ja, jag raljerar, men det är den enda tonen som jag tycker passar.

De viktigaste svenska värderingarna sammanfattas i vår lagstiftning. Det räcker gott och väl som måttstock.

Notera: jag är inte socialdemokrat eller vänster, utan helt politiskt fristående.

Butiksdöden i Mönsterås är bara kapitalistisk logik och homo economicus

Många verkar chockade när den ena butiken efter den andra läggs ner i köpingen. Men detta har pågått länge och är bara en naturlig konsekvens i ett kapitalistiskt samhälle där pengar styr och kulturella värden är satta på undantag.

Förr hade vi två järnhandlare, 2 färghandlare, en bokhandel, betydligt fler klädaffärer, inte minst herrekiperingsbutiker, ett par skohandlare, musikaffär, 6-7 kaféer samtidigt, 8-10 samtida kvartersbutiker för livsmedel, hobbybutik, tyg- och garnaffärer, kiosker m.m.

Varför är de borta? Det började med varuhus och sedan stormarknader och fortsatte med Internetförsäljning. Nu påstår en del att det inte är billigare där, men det är det för det mesta. Det hjälper ju inte att låtsas att det inte är det.

Men man konkurrerar inte bara med priset, säger vän av ordning. Nja, för de flesta är priset det avgörande. Ytterst få tänker att "nu ska jag köpa den här boken i Mönsterås för 350 kr istället för att beställa den från Adlibris för 225 kr med gratis frakt, därför att jag vill ha en levande köping med bokhandel." eller "Jag köper skjortan här för jag får så bra service". En del föredrar också den anonymitet som stormarknader ger. Nej, den typen av lokala stödköp uppmuntras inte av vårt kapitalistiska samhälle som har lyckats forma oss till homo economicus.

Man måste vara ärlig och säga som det är. En levande köping kostar. De som har pengar och värderar köpingen måste helt enkelt betala extra för det.

Så det duger liksom inte att först slå på stora trumman för fri konkurrens för att sedan gnälla när denna konkurrens slår ut företag. Då är det för sent att inse att det kanske fanns andra kulturella värden och trivselvärden.

Många klagar på kommunen i sammanhanget. Tja, vad ska den göra? Kommuner får inte störa konkurrensens heliga lagar. Man får exepelvis inte gynna ett lokalt företag om det finns ett billigare och likvärdigt företag i Haparanda.

Det kommunen kan göra är att underlätta för företagen så gott det går. Det gör man inte genom att stänga gymnasieskolan exempelvis. Man sänder också ut helt fel signaler genom att sälja ut det kulturellt unika Folkets Hus i Blomstermåla. Det är en tydlig markering av att kortsiktig ekonomi är viktigare än kultur. Så i det avseendet har kommunen ett ansvar. Om kommunen går före och visar att vi värdesätter livskvalitet och kultur genom att bevara Folkets hus, så drar den sitt strå till stacken för att visa på andra värden än ekonomisk egennytta. För att bara ge ett exempel.

GIF var bäst i Trekanten - kvar i div 5

Kvalseriens final mellan Trekanten och Mönsterås var spännande en halvlek. Sedan höjde GIF tempot och säkrade en plats i division 5 även nästa säsong.

Mönsterås började bra med ett klokt och fokuserat spel. Och det dröjde bara 10 minuter innan Hauge kunde skjuta in ledningsmålet efter en hörna. GIF fortsatte att ha det mesta av spelet men Trekanten lyckades kvittera på en hörna när Otto Ragnarsson hittade en ledig yta bredvid stolpen.

Trekanten höjde sig efter målet samtidigt som Mönsterås kom av sig något. Men det var ändå bortalaget som skapade de hetaste chanserna. Niki hade exempelvis två frilägen. Med en minut kvar av halvleken så nickade Hauge in sitt andra mål för dagen. Även denna gång på en hörna. Niki låg bakom många fantastiskt slagna hörnor.

I andra halvlek höjde Mönsterås tempot och det dröjde bara 8 minuter innan Ekwall kunde göra 3-1. 12 minuter senare sköt Niki in 4-1. Minuten efter tog Milad chansen med ett lobbskott från mittlinjen när Trekantens målvakt stod en bit ut på planen. Matchens smartaste mål. 5-1. Ett par minuter senare gjorde Niki 6-1 på ett friläge, vilket blev matchens sista mål.

Niki blev arg en gång när han inte fick ett inkast med sig. Jag satt en meter ifrån och kan garantera att Niki hade rätt i sak. Utan tvekan. Men domaren bestämmer ändå. Jag hade blivt mycket argare än vad Niki blev, så domarkåren ska vara tacksam för att det aldrig blev någon fotbollsspelare av mig.

Det finns inte så mycket att skriva om matchen. Första halvlek var stabil, andra briljant. Trekanten kämpade på liksom St Sigfrid förra veckan, men GIF hade ett högre tempo och bättre individuella spelare.

Nu är det inte läge att börja klaga och säga att vi inte hade behövt hamna i det här kvalet. Nu blev det så och laget har lärt sig något av den här resan som man kan ta med sig in i nästa. (Mindre tjafs och färre gula kort för att säga det kort och enkelt). Och jag har blivit bättre på att hantera hjärtklappning, högt blodtryck och nervsammanbrott. Men det har även varit många härliga triumfer. Man ska komma ihåg att vi vann över topplagen Alstermo, Kalmar AIK och - särskilt betydelsefullt - Kalmarpolisen.

Ikväll får man fira och vara glad. Vi hör inte hemma i sexan, vilket laget visade med bravur idag.

Nu hoppas jag att spelarna vill fortsätta i GIF nästa säsong och inte låter sig lockas in i fördärvet av andra lokala lag. Gräset är definitivt inte grönare på andra sidan.

Alltid rött, alltid rätt!

Bra start på kvalet för Mönsterås

Mönsterås GIF utnyttjade sitt högre tempo när man besegrade St. Sigfrid med 3-1 i kampen om att få spela i division 5 nästa säsong. Bortalaget hade sina chanser, men sett över 90 minuter var Mönsterås klassen bättre.

Mönsterås rivstartade matchen i ett högt tempo som St. Sigfrid hade svårigheter att hantera. Det dröjde bara 6 minuter innan Hauge nickskarvade bollen till Milad som fick till ett delikat skott som gick i mål.

GIF fortsatte dominera. 12 minuter senare slog Niki en perfekt frispark som landade hos Svendsby som kunde göra 2-0. Riktigt snyggt det också.

Sedan slog hemmalaget av något på tempot och släppte upp St. Sigfrid mer. Det utnyttjade bortalaget direkt genom deras notoriske måskytt Jesper Wallin som reducerade när han kom fri med målvakten. 2-1 efter 23 minuter.

St. Sigfrid fick energi av målet och flyttade upp spelet. Ett par gånger hängde ett kvitteringsmål i luften och målvakten Albert Svensson tvingades till en mycket kvalificerad räddning. Där såg det lite svajigt ut under 20 minuter. Mönsterås hade också en hel del chanser att utöka sin ledning, men den effektivitet man visade i inledningen var som borta.

I andra halvlek tog GIF tag i taktpinnen direkt. Bortalaget släpptes inte upp till några större farligheter. Istället var det Mönsterås som skapade chanser. I den 67:e minuten gav det utdelning. Efter en frispark hamnade bollen så småningom hos Elias Soltani som vackert sköt 3-1. De sista 20 minuterna spelade GIF av på ett stabilt sätt och det var närmare 4-1 än 3-2. 

Bortsett från de sista 20 minuterna av första halvlek så gjorde Mönsterås en bra insats. När man höll tempot uppe så hängde inte St. Sigfrid med. Och ju längre matchen gick desto bättre koll fick vi på deras nr 11, Jesper Wallin, som man inte bör ge mycket utrymme.

Man kan väl säga att Mönsterås gjorde det taktiskt rätt idag. Man utnyttjade sitt högre tempo och sin individuella skicklighet, samtidigt som hela laget förstod allvaret och gjorde en fokuserad kämpainsats. Albert Svenssons svettiga räddning i första halvlek var extremt viktig. Och roligt att den blott 15-årige Elias Soltani fick göra mål. Hans första i A-laget?

Tilläggas kan också att GIF hade 18 spelare totalt idag och alla fick spela utom reservmålvakten. St. Sigfrid hade med sig 13 spelare. Sådant kan förstås också spela en viss roll över 90 minuter.

En bra start på kvalet. Nästa lördag väntar Trekanten borta i säsongens sista match.

Rafflande dramatik när GIF tog kvalplatsen

GIF direkt efter matchen.

Den helt avgörande matchen om kvalplatsen mellan Söderåkra AIK och Mönsterås GIF blev precis så dramatisk som befarat. När Söderåkra gjorde 2-0 i början av andra halvlek började det osa division 6 för GIF. De sista 40 minuterna blev så rafflande att de med svaga hjärtan började oroa sig för sin egen säkerhet.

Mönsterås började klart piggast och skapade en hel del chanser utan att man fick in bollen. Med Svendsby tillbaka på högerkanten, Niki på vänstersidan och en ständigt springande och kämpande Tarek på topp så kom vi i våg efter våg. Det såg med andra ord bra ut och det kändes som en tidsfråga innan målet skulle komma.

Istället drabbades GIF av ren otur. Gräsmattan var blöt efter helgens regn och spelarna halkade ganska ofta. När så mönsteråsmålvakten rullade ut bollen till Hauge så ville det sig inte bättre än att Hauge halkade, varpå en hemmaspelare höll sig framme och gjorde 1-0. Det går inte att lasta någon för det. Däremot är det ett tydligt bevis på att de som säger att det inte finns någon otur i lagsporter har fel. 

GIF forsatte att skapa en hel del chanser, men när första halvlek var slut hade Söderåkra gjort ett mål på en eller möjligen två chanser, medan Mönsterås hade 0 mål trots 10-15 kvalificerade chanser.

När så Söderåkra lyckades få ett friläge direkt i andra så tog de ännu en gång chansen. 2-0 var ett faktum och det började osa division 6 för Mönsterås. Mot bakgrund av matchbilden så var det en smått surrealistisk stämning som infann sig. 

Mönsterås ändrade om lite och skickade upp Hauge från backlinjen till offensiven. Samtidigt började Söderåkra backa hem, vilket jag tror var ett strategiskt misstag. Söderåkra har gjort många mål, men också släppt in många, så i deras fall borde anfall ha varit bästa försvar. Mönsterås satsade desperat allt framåt. Och i den 68:e minuten tog sig Milad fram och sköt in reduceringen. 1-2.

Bara fem minuter senare fick Milad bollen i ett bra läge igen och fick till ett skott som gick i mål via en hemmaspelare. Smålands FF anger självmål, men det tycker jag är lite snålt. Jag räknar det som Milads mål. Därmed var det kvitterat.

GIF fortsatte offensiven och det dröjde bara 3 minuter innan Niki bröt in i straffområdet och snyggt placerade in 3-2. 3 mål på 8 minuter. Samtidigt stod det 2-2 mellan Böda och Kalmarpolisen. Där och då var GIF bara ett mål från Kalmarpolisen ifrån att vara på säker mark.

Söderåkra började nu en vild offensiv. De var ju tvungna att vinna för att slippa nedflyttning. Med 2 minuter kvar av matchen lyckades Söderåkra få in en kvitteringsboll efter en tilltrasslad situation i straffområdet. 3-3.

De sista minuterna blev mycket ångestladdade för alla. Båda lagen hann skapa chanser för att avgöra, men fler mål blev det inte. En seger för GIF hade inte fört oss upp på säker mark eftersom Böda lyckades besegra Kalmarpolisen med 3-2.

GIF gör en bra match i en utsatt situation. Starkt att vända på matchen i andra halvlek. Med större effektivitet hade det blivit en storseger idag. Allra bäst var Svendsby som förenar styrka, snabbhet och teknik i offensiven. Han var ett ständigt hot på sin sida. Veteranerna Niki och Milad klev fram när det behövdes. Hauge stoppade ett givet mål genom att ta skottet med huvudet. Det var flera som gjorde sitt jobb idag.

Nu väntar kval och jag antar att det blir St Sigfrid och Trekanten som står för motståndet. De spelade 1-1 idag. En match i taget så ska vi nog återse GIF i femman även nästa säsong.

Sista chansen för GIF

Ska ner till Söderåkra idag och se sista seriematchen. Förutsättningarna är glasklara och brutala:

1. Om Mönsterås förlorar åker vi ner i div 6.

2. Tar vi en poäng blir det negativt kval.

3. Tar GIF 3 poäng så är vi på säker mark om Böda förlorar mot Kalmarpolisen. Tar Böda en poäng, måste vi vinna med 5 mål för att slippa kval. Vinner Böda blir det negativt kval.

GIF har bara tagit 4 av sina 21 poäng på bortaplan, men har å andra sidan aldrig förlorat mot Söderåkra. Jag åker ner utan känslor idag, så får man helt enkelt se hur det går.

Hur ska då GIF agera? Jag har noterat att vi ofta ha svårt att ta oss fram via mittfältet. Det tar stopp, även om de snabba yttrarna lyckas ibland. Men jag hade gjort ett radikalt drag inför sista matchen. Jag hade flyttat Niki från kanten till offensiv mitten-mittfältare. Chanserna att komma framåt tror jag skulle öka då, han har en bra passningsfot och skulle själv komma till fler avslut med skott utifrån. Det är väl som att svära i kyrkan att föreslå det så här på slutet, men något måste man våga prova.

Men det viktigaste är förstås att ge allt idag. Att våga spela ut med rätt inställning. Kriga, kämpa, tempo. Ja, alla klyschor man kan tänka sig.