Äntligen! Så efterlängtat och så välförtjänt! I vårsäsongens sista match blev Mönsterås äntligen premierat för det fina spel man visat i många matcher. Och det blev Kalmarpolisen som åkte på däng.
GIF började matchen optimistiskt och hade det mesta av det
som kan kallas konstruktivt spel. Kalmarpolisen såg däremot osedvanligt bleka
ut. Nu är det visserligen inte lätt att göra mål på poliserna eftersom de är
stora och starka, men GIF kämpade och slet och vann förvånansvärt många
närkamper.
Svårare var det att skapa de där riktigt farliga chanserna.
Men plötsligt fick GIF en boll i stolpen efter ett osäkert ingripande, eller
snarare brist på ingripande, från bortalagets målvakt. Där började jag undra om
det skulle bli ännu en match där vi spelar bäst men inte får in bollen.
Hemmalaget var klart bäst första halvtimmen och
Kalmarpoliserna skapade i princip ingenting. Men så plötsligt fick de på ett hårt
och lurigt skott som Texas i mönsteråsmålet gjorde en monsterräddning på.
Mönsterås tröttnade lite sista kvarten, men skapade ändå den bästa chansen när
Rampeltin kom fri med målvakten och där även returen var nära att ge ett
ledningsmål. 0-0, men klar fördel GIF efter första halvlek.
Andra halvlek började på bästa sätt. Hampus Rampeltin blev
frispelad och ensam med målvakten gjorde han inget misstag. 1-0 till Mönsterås
var då mycket välförtjänt.
Spelet böljade sedan fram och tillbaka. Kalmarpolisen
flyttade fram sina positioner och skapade ett par farligheter på hörnor, men
GIF kunde få bort bollen med viss nöd. Mönsterås var ändå laget som spelade
trevligast fotboll. En del snabba omställningar och hörnor kunde mycket väl ha
gett utdelning.
Mönsterås höll undan och vann med 1-0. 4-1 hade väl bättre
återspeglat matchen, så Mönsterås har stor potential att göra än fler mål. Så
givetvis finns det en del att jobba på, men det förtar inte aftonens triumf.
Hela laget gjorde en helgjuten kämpainsats. Extra plus till
Rikard Ulvenhag Nyström, ungdomarna Albin Petersson, Hampus Rampeltin och Tarek
Abu Alhusein. Nämnas kan också Emanuel Svendsby som blev bättre och bättre när
han även började passa bollen och inte bara drev själv, vilket han i och för
sig är mycket duktig på. Fullt logiskt var det också Svendsby som mycket fint spelade fram Rampeltin vid målet.
Kvällens seger var efterlängtad och dessutom helt rättvis. Och
det finns inget skönare än att besegra just Kalmarpolisen (endast Blomstermåla
är på samma nivå).







Inga kommentarer:
Skicka en kommentar