Baddramatik och tångbad på Oknö

Idag skulle jag äntligen ta mig ett dopp på Oknö. Ett envist nageltrång har hindrat mig under flera år. Väl ute vid familjebadet kom jag inte längre än till knäskålarna innan slemmig brun tång slingrade sig runt mina ben. Det var bara att gå ut på bryggan och hala sig i vid stegen längst ut. Jag måste tillstå att jag blev chockad av tillståndet. Badplatsen håller på att växa igen helt. Bara några meter vid strandlinjen är sandig. Lite längre bort vid stenbryggorna kunde man också bada när jag var barn. Nu var där helt igenväxt med vass och tång. Finns det inget som kommunen kan göra vid familjebadet för att hålla tången i schack?

Nå, väl i vattnet upptäckte jag att jag inte flöt lika bra som förr. Flytförmågan förefaller ha minskat i proportion till vikten. Underdelen av kroppen sjönk oroväckande snabbt, som en drucken humla, och jag fick vifta om en stackare i sjönöd för att hålla mig vid ytan. Måste ta itu med träningen på allvar igen.