Borgerligt fiasko

Denna blogg handlar i första hand om Mönsterås, men ibland kan det bli ett inlägg av mer allmän karaktär, som denna gång.

Efter den borgerliga valsegern 2006 var vi nog många som kanske inte jublade, men som ändå ansåg att en demokrati mår bra av regelbundna maktskiften. Dessutom hade Socialdemokratin under långt tid visat prov på maktfullkomlig arrogans och okänslighet för människors levnadsvillkor.

Tyvärr har den borgerliga regeringen inte klarat av att hantera de utmaningar som finns, utan de första åren präglas av hafsigt genomförda reformer utan ordentliga konsekvensanalyser. Lägg till detta en statsminister, säkert sympatisk som privatperson, som lätt hukar och inte framstår som en ledare.

Att förändringarna av a-kassan skulle få en sådan omfattning och genomföras så klantigt hade nog få räknat med. Värst drabbas deltidsarbetande som inte längre får stämpla upp resterande tid och som kan förlora upp till 6 000 kr månaden. Många deltidsarbetande tvingas göra sig arbetslösa för att klara sin ekonomi. Skulle inte arbete löna sig? Försämringarna i sjukförsäkringarna spär också bara på bilden av en känslokall högerregering. Visserligen lär väl de nämnda försämringarna leda till att en och annan arbetslös tar jobb de inte är lämpade för, liksom att en och annan sjuk släpar sig till jobbet, men det är ju bara dem själva och samhället till skada. Att tro att arbetslösa får arbete och att sjuka blir friska om de får det ekonomsikt sämre är bara cynism på högsta nivå som borgerligt sinnade i konservativ eller socialliberal anda bestämt måste avvisa.

Vidare hade nog många som röstade på Kristdemokraterna förväntat sig en aktiv kamp för det ofödda barnets rättigheter. Istället har abortlagstiftningen liberaliserats ytterligare. En borgerlig väljare trodde nog också att försvaret skulle bibehållas istället för att som nu nedmonteras. Bensinskatten skulle sänkas. Nu höjs den. Fastighetsskatten skulle ersättas av en låg kommunal avgift. Nu verkar det som om många får räkna med högre avgifter än den tidigare skatten.

Vårdnadsbidraget är förvisso ett förslag med potential, men kommer ju bara att kunna genomföras i de kommuner som vill ha det. Det betyder att endast de som bor i borgerligt styrda kommuner med kristdemokratiskt inflytande kan räkna med att få vårdnadsbidrag. Inte ens i det borgerligt styrda Mönsterås blir det vårdnadsbidrag inom överskådlig framtid. KD fick vika sig för centerväldet.

Det största sveket är trots allt fra-lagen där staten får möjligheter att avlyssna/avläsa våra mest privata samtal. Många frågar sig hur en borgerlig regering, som borde präglas av en liberal känsla för demokratisk frihet, kan driva igenom en sådan lag, med partipiskan vinande mot dem som försökte säga emot. Några säger att de inte har något att dölja. Må så vara. Men det är illa när man inte vill dölja sitt privatliv. Det är en otäck trend i tiden att det privata allt mer blir offentligt.

Förändringar som slår hårt mot samhällets arbetslösa och sjuka är illa nog. När så vår frihet och integritet hotas är måttet definitivt rågat. Här i Småland lever ännu den gamla Dackeandan. Vi vill sköta våra egna angelägenheter utan att kungens män ser och hör och petar.

Nej, en konservativ eller socialliberal väljare som anser att även staten bör ta ett socialt ansvar och värna friheten, kan inte ge den borgerliga regeringen godkänt. Fortsätter man på den inslagna vägen så lär Socialdemokraterna vinna tillbaka makten snabbt, vilket jag befarar skadar Sverige än mer. Dessutom spelar man missnöjespartier såsom Sverigedemokraterna i händerna. Det finns alltså all anledning att vara bekymrad. Jag hoppas på, men förväntar mig ingen, snar bättring.