Ett par kilometer norr om Mönsterås tätort kan du svänga till höger. Kör igenom Hammarglo och sväng sedan till vänster där det står Svartö, 4. Jag tar en runda dit ibland. Min kusin bor där. Den som vill kan sedan ta en båt vidare ut till Vållö. Folket är trevligt där ute vid kustbandet, och här finns en särpräglad atmosfär och mentalitet som är intressant och som tilltalar mig. Välkommen till ett land med egna lagar!
Det var i närheten av Svartö man slog ihjäl skarvungarna för några år sedan. Eller krossade man äggen? Jag minns inte detaljerna. Hur som helst gör du bäst i att inte ta ordet ”skarv” i din mun om du gör ett besök här ute. Om livet på Vållö gjordes det ett eget barnprogram på 1970-talet. Det ryktas också att folket på Svartö drogs in i Palmeutredningen eftersom hatet mot staten var så stort. Hatet skulle ha grundat sig i att staten gett Mönsterås bruk diverse utsläppstillstånd som ska ha skadat miljön och fisket. Motivbilden är sanslöst grotesk. Det är en sak att krossa skarvägg, men statsministrar skjuter man definitivt inte ihjäl, inte för några fiskar skull, inte ens om levebrödet är hotat. Jag vet inte vad som är sant. Historierna och myterna är många. Men oavsett myternas sanningshalt, kan man urskilja en kärna av sanning – frihetsidealet och det sega motståndet mot storebrorsmentaliteten och industrisamhällets strukturer. Man vill sköta sig själv, klara sig själv och försörja sig själv. När samhällsutveckling, stat och myndigheter saboterar ett urgammalt sätt att leva, en hel kultur, så blir det självklart en konflikt som sätter sig i generna efter ett par generationer.
Det finns en icke oväsentlig nyansskillnad mellan Svartö och Vållö som i rättvisans namn skall nämnas. Svartö är mer laglöst land än Vållö. Frihetsandan är i grunden densamma, men allt har drivits ett steg längre på Svartö där det har förekommit händelser som ingen vill rota i och som kanske mer har med människors enskilda temperament att göra än med den frihetsanda jag här försöker återge. Vållö är betydligt mer fridsamt.
Bakgrunden till den obstinata frihetsandan på Svartö och Vållö är, som redan antytts, att den småskaliga flerhundraåriga fiske- och jordbrukskulturen är en av industrisamhällets stora förlorare. Statliga regleringar, miljöförstöring, storskaligt fiske…ja allt som förknippas med det moderna industrisamhället och den socialdemokratiska betong- och storebrorsmentaliteten ses då med största misstänksamhet.
Jag vet inte hur det skall sluta. Men den långa kampen har nog skapat en driftighet och påhittighet som gör att de ändå lär klara sig på något sätt. Här gnälls det inte enbart, utan man försöker göra något konstruktivt. Som exempel kan nämnas Svartös byvårdsförening som har gjort flera viktiga insatser för det kustnära fisket.
Ok, efter detta får jag väl ta på mig en förklädnad nästa gång jag hälsar på min kusin. Får man önska skarvkött till middag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar