Den amerikanska drömmen i Mönsterås?

Den amerikanska drömmen - att med djärv driftighet ta sig fram och lyckas på egen hand; att i egen kraft och med egen begåvning komma från enkla förhållanden och lyckas, utan mygel och mutor. Ja, nog kan man imponeras av dem som har vandrat den vägen. Men det blir otvivelaktigt problem om man försöker bygga ett helt samhälle på denna idé som trots allt bara ett fåtal lyckas genomföra. Se på USA. Bra för den som lyckas, en mardröm för den som inte orkade ända fram.

ur är det i Mönsterås? Finns den amerikanska drömmen där? Kanske hittar vi någon som gått fram den vägen, men nej, här är huvudregeln den motsatta. Ska man ta sig fram i Mönsterås så behöver man inte nödvändigtvis vara driftig och särdeles begåvad. Det räcker med att känna rätt personer på rätt positioner. Raka motsatsen till den amerikanska drömmen alltså. Den andra extremen.

Som alltid förespråkar jag, lite fegt kanske någon tycker, en gyllene medelväg. Driftighet och begåvning ska förstås leda framåt oavsett kontakter. Samtidigt måste vi ha ett samhälle som ger plats för den som inte orkar ta sig fram i egen kraft, utan som behöver ett starkt socialt nät för att komma till sin rätt. Det senare kan förstås ske utan den nepotism som är så vanlig i Sverige av idag.