Jag backar in i framtiden

Jag backar in i framtiden, precis som judiska rabbinerna brukar rekommendera. Det anses väl lite fegt i Sverige, men med blicken bakåt kan man kanske lära sig något. Jag fortsätter fundera på hur det förflutna påverkar nuet; hur minnen, möten, val, tillfälligheter och omständigheter skapar livets väv. Vilket inflytande har detta i förhållande till förväntningshorisonten, dvs vad man tror och hoppas om framtiden?

Hur man än resonerar så finns det nog något kvar som man är tacksam för, trots alla felval, icke-val, missade tillfällen och meningslösheter. Ändå, vad gör man när minnen förvandlas till vemod och blir en grundton, en livsstil. Jo, man tar sig friheten att leva så. Det kommer en tid för varje människa då hon får en chans att om inte bli vän med det förflutna så i alla fall finna ett förhållningssätt som berikar mer än det tynger. Jag längtar till Italien.

"I wrestle with an outlook on life that shifts between darkness and shadowy light" (David Sylvian, från sången Orpheus och skivan Secrets of the Beehive).