Kommersialiseringen av barnuppfostran

Det har uppstått en debatt om alla de barnuppfostringsprogram som går på TV; de där programmen där oregerliga barn på några veckor skall bli lugna, harmoniska och snälla. Kritikerna menar att barn behandlas som hundar som ska dresseras med morot och piska. Det må väl gälla de utländskt producerade programmen. De svenska varianterna är betydligt mesigare och fokuserar mer på föräldrarnas beteende, medan ungarna får fortsätta härja när kamerorna är avslagna.

Det där kan man tycka vad man vill om, men programmen är intressanta som fenomen och möter säkert ett stort behov nu när barnuppfostran präglas av stor osäkerhet hos många. För de som tillämpar sk fri uppfostran kan säkert de där programmen vara till viss nytta.

För bara några årtionden sedan var nog de flesta överens om grundprincipen för barnuppfostran, även om det fanns olika grader av stränghet och aga. Sedan rätten att aga förträffligt nog försvann har det uppstått en ”marknad” med flera uppfostringsalternativ. Och att vara förälder är att vara sårbar, vilket företag varit snabba att utnyttja och kommersialiserat barnuppfostran. Men det är som med bantning och viktminskning; det finns så många olika metoder att det riskerar att leda till kaos eller apati. Vem har rätt? Vad mår barnet bäst av på kort respektive lång sikt?

Här hemma har vi säkert gjort misstag. Vår dotter har temperament och här blandas friskt förmaningar med beröm, skrik och hysteriska anfall med skratt och försoningar. Grannarna är kanske inte så glada, men det är viktigt att lära barn bråka på ett konstruktivt sätt. Jag tror man får lära sig att acceptera ganska tvära kast. Vi tillämpar förstås inte aga, men självklart måste barn få lära sig att det blir tråkiga konsekvenser om man beter sig illa, och det viktigaste att spela med där är ju än så länge lördagsgodiset. In på rummet funkar inte. Barns beteende är absolut inte alltid en produkt av föräldrarna. Det är en eländig myt som skuldbelägger föräldrar i onödan. Barn har faktiskt en unik förmåga att vara egna individer med egen vilja. Och de gör ofta tvärtemot vad mamma och pappa har sagt och gjort. Roligast är det förstås när man gör saker ihop som fungerar och man ser sitt barn pösa av stolthet.

Jag ger inga råd. Varje barn är unikt. Min poäng är egentligen att man idag har kommersialiserat barnuppfostran och att man oftast fokuserar enbart på barnets beteende. Det senare är förstås viktigt, men än viktigare är att ge barnet trygghet och en känsla av orubbligt människovärde, så att barnet vet att det är värdefullt och älskat även när mamma eller pappa låter sträng på rösten. När man har lagt den grunden blir det lättare att ta itu med beteendet. Annars blir det hunddressyr.