Mönsterås GIF, herrar, har sedan några år bosatt sig i division fem eller dess närhet. Något år kan de lyckas gå upp i fyran, för att sedan ramla nedåt direkt. Under åtskilliga år har man förklarat läget med att laget genomgår en föryngring. Vän av logik inser att de som var unga för sju år sedan, nu borde vara mogna fotbollsspelare i 25-årsåldern.
Annat var det när jag var ung. Mönsterås krigade då mot Gais om en plats i näst högsta divisionen, och den tidens division tre var normalpositionen om jag inte missminner mig. Så vad har hänt och är utvecklingen helt av ondo?
En ort av Mönsterås storlek borde förstås ha ett fotbollslag som spelar i trean eller fyran elit. Jag har ingen förklaring till varför det inte är så. Föryngringssnacket köper jag dock inte. Att färre spelar fotboll idag pga konkurrens från innebandy och datorer må vara sant, men det drabbar ju alla orter lika.
Nå, när jag var barn var det väldigt hårt och seriöst redan inom barnfotbollen. Jag var själv med och det rådde rena mobbningen mot de spelare som gjorde mistag och inte riktigt platsade i laget. Detta skapade en elit av tuffa spelare som satsade uppåt. Priset var förstås att vi som inte var så duktiga for illa.
Om raset i tabellerna har medfört en större känsla av amatörism, laganda och kamratskap, så är det av godo. Men jag vet inte om det verkligen är så. En kväll råkade jag gå förbi när giffarna tränade, och det var ett himla gnäll och skrikande.
Nej, jag kommer aldrig att gå och titta på Kalmar FF. Jag föredrar att se matcher från division fem och sex. Jag inbillar mig att det är där fotbollens själ finns. Men aldrig mer skall jag bevittna en träning med Mönsterås GIF. Det kan kosta mig en av mina sista illusioner
9 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar