Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag är Israelvän. Ändå lider jag med och känner en stor sorg när jag tänker på palestinierna. För det första förtjänar de bättre än att ledas av en terrororganisation som vill utrota staten Israel och som indoktrinerar sina barn att mörda judar. Inget beteende från Israel kan ursäkta det Hamas ägnar sig åt. Man offrar sin egen befolkning för att skada Israel.
För det andra känner jag bara sorg när jag ser Israels övervåld. Jag trodde jag skulle slippa använda det ordet, men jag har inget val. Jag förstår så väl Israels rädsla. Grannarna har ju lovat att förinta Israel. Rädslan föder våld. Men ändå. Kunde man inte ha underminerat Hamas makt genom att utveckla handeln med Gaza? Att genom krig skada Hamas går säkert, men fanatikerna blir bara fler och fler i alla fall.
Dessutom lurar en storkonflikt med Iran och då handlar det inte om några småraketer som slår ner i Israel. Den högmodige galningen som styr Iran har precis som Hamas målet att förinta Israel, och han lär inte tveka att använda kärnvapen när han får det. Att sedan Palestinierna ändå inte kan bo i den radioaktiva öknen verkar han inte ha kapacitet att inse.
Det får bli mitt sista inlägg i denna fråga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar